Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norrbotten 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas. Det tillgick på det sätt, att vi och kärran lastades på
en båt och roddes öfver. Bonden däremot satte sig upp på
hästen, som fick vada öfver älfven. Oaktadt bonden lyfte fötterna högt i vädret, fick han sig ändå ett fotbad, ty vattnet
var ganska djupt. Från detta vadställe ned till Saltdalen var
vägen särdeles god.
Vid en bondgård tätt invid vägen sågo vi en herre och en
dam sitta på hvar sin bänk utanför dörren. Herrn, som såg
mycket sömnig ut, bevärdigade oss ej med en enda blick.
Damen deremot lyfte litet grand på sitt myggflor, men sänkte
det genast och tycktes försjunka i sitt förra kontemplativa tillstånd. Skjutsbonden upplyste oss om, att det var ett engelskt
herrskap, som slagit sig ned här för sommaren och arrenderat
fiskerätten i älfven af norska staten. Skulle ej svenska staten
också kunna utarrendera sina ännu fiskrikare älfvar i Lappland,
var en fråga, som härvid ovilkorligen trängde sig på mig.
Nedre delen af Saltdalen är mycket tätt befolkad. Från
hvarje gård, vi reste förbi, kom en hund utrusande och sökte
mocka gräl med Hej. Denne hade stundom två fiender öfver
sig på en gång. Men han talade ett så kraftigt språk med
dem, att de, den ene efter den andre, med svansen mellan
benen, satte af hem igen.
På aftonen kommo vi till byn Rognan, ändstationen för
ångbåten, som går mellan Bodö och Saltdalen. Vi togo här in
på hotell Spörch. Jag fick en säng med resårmadrass, som var
så kullrig, att jag hade all möda att hålla balansen därpå under
sömnen. Linnet var ej af renaste slag. Hela hotellet hade
något af norsk »skiddenhet», hvaröfver man ofta får höra norrmännen sjelfva klaga.
Följande dag fortsatte vi resan med roddbåt öfver Saltfjorden till Finejde, utskeppningsorten för den malm, som brytes
vid Sulitälma grufvor, och beläget vid utloppet af det vatten,
som från fjällryggen söker sig ned genom den s. k. Vattenbygden. Denne har 4 sjöar: Nedre och Öfre Vand, Langvand
och Lommijaur, den sistnämnda under Sulitälma vid riksgränsen.
Vi togo nu vägen upp genom dessa sjöars dalgång. På Nedre-
och Öfre Vand, hvilka äro förenade genom en kort segelbar
ström, gå två små ångbåtar, tillhörande Sulitälmabolaget. Som
deras turer ej passade för oss, uppsökte vi i Finejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
