Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi i stället en trappa, på hvilken vi i sicksack komma upp till
grottan, i hvilken vi inträda genom en präktig portal i kalkberget.
Och nu vill jag skvallra på flickorna, och omtala, att de
väntat sig något riktigt gigantiskt à la Mammuthgrottan med
milslånga irrgångar, underjordiska palats och hvalfbågar m.m.
dylikt. Men de hade knappt inträdt i grottan förr, än de själfva
sågo gigantiskt långa ut i ansiktet. Dylikt förskönar sällan ut-
seendet.
Mörkeklefs grotta är i själfva verket ej alls förtjänt af
grottnamn. Den liknar snarast en liten ljus och treflig teatersalong. Ridån är öppen till naturens stora scen, där representationen som bäst pågår. Det var den store byggmästaren,
naturkrafternas konung, Vattnet, som för kanske millioner år
sedan inredde åt sig denna salong. När den var färdig, visste
han ej, hvad han skulle göra med den; han tog sig därför en
lång funderare, hvarunder han såg Vestergötland med sina
kullar och slätter höja sig ur hafvet. Årtusende kom och årtusende gick, den gråa dyiga marken torkade slutligen, började
grönska, betäcktes af mäktiga skogar, och se där stod en
vacker dag Kinnekulle som en härlig, terassformad naturträdgård. Vattnets ande var belåten, och för att erhålla en god
utsiktspunkt öfver det vackra landskapet bröt han sig en hemlig väg genom bergets innandömen till sin salong. Genom en
lönndörr inträdde han i salen och satte sig majestätisk i kungliga logen, öfverst på parkett. Där satt han, när pyramiderna
byggdes, när Herodes var konung i Juda land, när Goterna
ödelade Västromerska riket, där satt han i Merovingernas,
Ansgarii, Richard den III:s dagar; där sitter han än i dag,
stödd mot bergväggen, och betraktar allvarsam dessa naturens
väldiga skådespel, dem vi kalla vår, sommar, höst, vinter.
Stundom drager han sig tillbaka in i bergets gömslen för att
njuta en stunds hvila; låter så en af sina små pojkar sitta i
kungliga logen for att »representera». Då säga människobarnen:
»se, nu är den stora vattenstrålen försvunnen, här är ju bara
en rännil nu; det måtte varit torrt i dessa trakter i sommar!»
Så tänkte jag mig, då jag stod däruppe, tillkomsten af
Mörkeklefs grotta med dess mäktiga ur kalkstensberget fram-
sprutande vattenstråle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
