Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt i småländska skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärt de småländska gästgifvaremororna att servera de arma
resenärerna någonting, som hon kallar för »falsk snålpölsa» och
hvartill hon gifvit recept i Idun. »Snålpölsa» låter ängsligt,
man blifver vemodigt stämd, då man bara hör namnet, men
när man så får läsa om »falsk snålpölsa», så blir man rent af
spökrädd och börjar tvifla på både gudomlig och mensklig ordning.
Klockan 12 på middagen anlände vi till herrgården Linnäs,
utomordentligt vackert belägen på en i saltsjön utskjutande
udde. Gården har endast ett fel, jag kunde i en hastig vändning
ej upptäcka flera, nämligen namnet. Den borde nämligen heta
Ekenäs, ty den är omgifven af ekar och icke af lindar; men förr
i världen har måhända det sistnämda trädslaget varit det
dominerande.
Nere vid bryggan låg en båt och i båten låg en sofvande
man, vår blifvande värd för den stundande veckan. Då vi nalkades
båten, vaknade han, reste sig upp, tittade på oss och
underkastade en och hvar bland oss en icke långvarig, men icke
för ty noggrann besiktning. Är det herrarne som ska’ till Örö,
för att ha roligt», frågade han. Jo, det var just vi. »Ja, inte
vet jag, hvad roligt vi skola kunna bjuda på», menade han, »ty
vi ha inte annat än sten och vatten.» »Nå, ja», menade jag –
»det blir väl bra med den saken, har Ni inte lite fisk och
sjöfogel också?» »Jo, det förstås», – svarade Olsson, det var
lotsens namn –; »ja så herrn är jägare», föll han in, då han
såg mig framtaga en dubbelbössa och en liten 8 millimeters studsare
ur vagnen, »men hvad tänker Ni göra med den der lilla
krymplingen?» frågade han med förvånad uppsyn, då han närmare
beskådade den lilla fint byggda studsaren, »den gör man
inte mycken skada med på så långa håll, som vi i allmänhet
få här ute på sjön.» »Nej det kan väl hända», svarade jag helt
undfallande, »jag tog den bara med för ro skull.»
Vi gåfvo oss åstad, men som det var alldeles stillt’ hade vi
ingen annan utväg än att ro den trefjärdedels mil långa vägen till
Örö. Sedan vi rott en stund, fick jag se en fiskmås sitta på en
sten på omkring 250 alnars afstånd. »Det skulle vara roligt
att se, om den lilla krymplingen skulle kunna kasta fram kulan
så långt som ut till den där fiskmåsen» – sade jag. »Nä
så långt går nog inte den», menade vår värd. »Vi kunna ju
försöka för ro skull, ligg stilla på årorna ett ögonblick.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
