Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt i småländska skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag stoppat en patron i studsaren och tagit noga sikte,
small det, och fiskmåsen låg död, under det kulan tog vatten
flera hundra alnar bakom. »Det var mig en huggare», utbrast
Olsson, »hvem skulle kunna tänka det» och jag citerade för
honom följande strof:
Förakta skall man just ej de små,
De räcka dit ej de stora nå.
Olsson betraktade nu min lilla studsare med vördnad, ja
nästan med andakt. Framkomna till ön, som beboddes af 8
familjer – omkring 40 personer –, välkomnades vi af
Olssons hustru, en snygg, treflig och hjärtlig gumma, och bjödos
genast på kafFe. Sedan togo vi ön i skärskådande; den var
just ej så stor, men rätt pittoresk på sina håll. För öfrigt
bestod den ej endast af sten, ty det fans icke så obetydligt med
skog, mest al och ek, och de hushålla mycket väl med densamma
och sätta värde på att hafva litet ögonfägnad. Vårt
värdfolk hade en ganska respektabel ladugård och på mina frågor,
huru många kor de hade, svarades 18 stycken. Sedermera fick jag
se dem, och de trifdes utomordentligt väl på det
kraftiga saltsjöbetet, som stod dem till buds, dels på själfva ön,
dels på de kringliggande holmarne. På hela ön fanns tillsammantaget
omkring ett tunnland öppen jord, fördeladt på 4 eller 5
olika platser, och som erhöll större delen af den spillning,
som samlades från kreaturen. På dessa åkerbitar, som bestodo
af en starkt humushaltig mossjord, hade i åtminstone 70 år
odlats potatis. En man spänner sig för ett s. k. åder, en annan
styr ådern, och på detta sätt tillredes jorden. Resultatet af
denna behandling kan man lätt tänka sig. Skörden öfver jorden
blir rikhaltigare än under jorden, och jag rådde öborna
till att under några år så råg, hafre eller lin, hvad som helst
snart sagdt, ty allt skulle kunna växa i denna öfvergödslade
mark, och sedan gifva åkerlapparne en säck tomasfosfat och
kainit, sä skulle de få en vida bättre potatisskörd. Olsson sade
sig vilja följa mina visa råd. På eftermiddagen började det
regna och en af kamraterna, som är mycket intresserad af en
vira, hemställde, om vi icke kunde få låna en kortlek. Men si
en sådan fanns icke på hela ön, och – må jag säga det till dessa
fromsinta och aktningsvärda fiskarefamiljers heder, – inte en
droppe spirituosa fanns heller hos någon af dem. Måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
