Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt i småländska skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohejdade jubel. »Ja, si di gör alltid på det viset», förklarade han
oss. Vi fångade medelst »metning» omkring ett halft tjog; de
voro större än krickänder, mycket feta och rätt välsmakande.
En utaf dem släpptes på min anhållan, och den kilade genast
ned till vattnet, som den dock aldrig förut sett, gaf sig ut utan
att betänka sig ett ögonblick och dök med samma, som om
den varit utexaminerad och promoverad simmagister.
På så sätt tillbragte vi en vecka i skärgården, hvarje dag
badande, roende, seglande, fiskande eller jagande och jag får
som min och mina kamraters privata uppfattning meddela, att
för turister, som mest äro vana vid landtlifvet, så verkar det
synnerligen upplifvande att vistas ute i hafsbandet bland
klippor och skär. Dertill kommer att skärgårdsbefolkningen är
rättfram, vänlig och i hög grad tjänstvillig af sig. Putsadt och
fint är det i hvarje stuga, där man kommer, och om maten är
enkel, så är den alltid propert och väl tillagad. Det enda, som
kan vara skäl uti att taga med sig är en hängmatta och en
madrass, ty sängkläderna äro alla fyllda med den förträffligaste
sjöfågelsfjäder och derför, synnerligen om sommaren, alltför
varma och mjuka att ligga uppå. Och så ställer en dylik färd
sig för öfrigt mycket billig. Då vi vid vår afresa skulle klarera
vår räkning och frågade, hvad vi voro skyldiga, blef svaret att
kost, logi och uppassning för hvar och en af oss belöpte sig
till en krona per dygn, och dock tyckte mor Edla, att det var
väl ändock för mycket begärdt.
Som sagdt, om sommaren är en dylik färd att rekommendera för
turister, men på våren och hösten torde skärgårdslifvet
knappast äga synnerliga behag för andra turister än dem,
som äro fiskare eller jägare ex professo, ty hur väl man är
klädd, så går blåsten dock genom märg och ben, då man t. ex.
strax efter islossningen i april månad sitter i en skjutkoja och
väntar på de förbisträckande ejdrarne.
Vimmerby i Oktober 1891.
Brynolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
