Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt i småländska skärgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var orsaken till, att det bland dem alla rådde ett godt och
vänligt förhållande. Snälla och hjälpsamma voro de emot hvarandra,
och jag för min del trifdes utomordentligt väl bland
dessa enkla och flärdlösa naturbarn. Ett utprägladt sinne för
renlighet hade de, fint och putsadt var det öfverallt i rummen,
köket var snyggt och propert och mjölken sköttes lika
omsorgsfullt af Olssons präktiga hustru som af någon examinerad
mejerinna. Samma genomgående properhet var för öfrigt
ett karakteristiskt drag hos öns öfriga familjer, men, det förstås,
de ha då heller inte långt till vatten. Under den tiden vi vistades
därute och seglade, fiskade och jagade af hjärtans lust
lefde vi kräsliga af nyfångad fisk, kokt i saltvatten, eller stekt
i mor Edlas utmärkta smör. På några utfärder, som Olsson och
jag gjorde, sköto vi åtskilliga gräsänder, utom en del skräckor
och andra sjöfoglar. Man är i allmänhet böjd för att tro att
s. k. sjöfågel icke duger att äta, men jag kan försäkra, att så
som mor Edla tillagade dem, voro de ganska smakliga. En dag
proponerade Olsson, att vi skulle ge oss ut att meta gröttlingar.
»Hvad är det för en sorts fisk?» frågade vi. »Det är ingen fisk,
det är fågel», erhöllo vi till svar, och, nyfikna att se, hur
detta »mete» skulle försiggå, följde vi alla med Olsson, som icke
försåg sig med annat metredskap än en pinne på halfannan
alns längd, försedd med en grof metkrok i ena änden. Framkomna
till en liten holme, stego vi i land och sågo Olsson gå
och titta bland stenarne, till dess han gaf mig en vink. »Kom
hit och titta», sade han »och lukta». Jag tittade och såg en
del hvit fogelspillning och luktade äfven, men det var just
»ingen söt lukt för näsorna», som Salomo säger. Där inne fanns
det en eller möjligen två ungar af tobisgrisslan, som skärgårdsborna
här kalla »Gröttling». Dessa fåglar låta ungarne lefva
inne bland bergskrefvorna till dess de äro alldeles fullväxta, då
de en vacker dag ge sig ut och börja klara sig på egen hand.
Olsson trefvade med sin pinne i skrefvan och drog efter en
liten stunds förlopp fram en fullväxt grissleunge; en af kamraterna,
som är något närsynt, skulle närmare beskåda den,
men i detsamma följde det uppskrämda lilla kräket stinkdjurets
exempel och aflossade med sitt bakladdningsinstrument ett rökfritt
skott midt i ansigtet på den nyfikne ornithologen, så att
han tumlade flera steg baklänges under Olssons och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
