Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halle- och Hunneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halle- och Hunneberg.
Då en västgöte med den vanliga lokalpatriotismen talar
om Västergötlands berg, plägar en inbyggare i de mera bergiga
landskapen föraktligt rycka på axlarne och mumlande tillägga
något om mullvadshögar. Så gjorde nog också vi, då vi från
en bekant erhöllo inbjudning att med honom företaga en utflykt
till Halle- och Hunneberg. Icke desto mindre efterkommo vi
hans inbjudning och en klar sommarmorgon hamnade
vi i Vänersborg efter en angenäm tur öfver Vänern. Tåget,
som skulle föra oss till målet för vår färd, afgick om några
minuter, hvadan vi ej hade tid att bese den lilla staden, som
ännu tycktes försänkt i sin ljufva morgonslummer. Några minuter,
sedan vi lämnat staden, passerade vi på en prydlig järnbro Göta
älf, som strax nedom bron bildar det första af de
fall, hvilka utmärka dess väg till hafvet och hvilka visa att
den ej glömt sina anor från de norska fjällbäckarne. Ett stycke
längre ned vid älfven se vi Vargöns pappersbruk, en af de största anläggningarna af liknande slag i vårt land. Snart förkunnar konduktören: »Rånnum, två minuter», och vi stiga ur för
att börja vår vandring.
Framför oss ligger inbäddadt i mörk grönska det vackra
herresätet Björkås, och dit styra vi kosan för att från
dess berömda »altan» njuta af utsikten öfver trakten. Efter en kort
vandring hinna vi herresätet och tro oss snarare försatta till en
trädgård vid foten af Balkanbergen än, att vi ännu befinna oss
i det kalla »björnlandet», ty en sådan rikedom på rosor i de
mest växlande färger och storlekar ha vi knappast någonsin
skådat. Men vidare framåt. Uppför en smal gångstig, som
slingrar sig fram mellan klippblock och trädrötter, stiga vi allt
högre och slutligen stå vi på »altanen», en liten utsiktsplatå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
