Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Sveriges vackraste farled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likt ett trollslott inom skogens mörka ram stack Gustafsfors bruk fram.
Gustafsfors med sitt stora kemiska pappersmassebruk äges
af ett aktiebolag. Disponent är brukspatron JOH. EKMAN.
Detta bruk ligger alldeles på gränsen mellan Dal och
Vermland vid en älf, som förenar Leelången med den stora
sjön Västra Silen. Genom kanal och slussar är denna älf
segelbar, hvarför man härifrån med båt kan komma in först i
Västra och därefter i Östra Silen. Båda dessa vatten med
sina skogiga, höga stränder och många öar äro mycket berömda
för sin skönhet. Vid den förra sjöns nordliga ända ligger Silbodal, hvarvid en så sorglig hågkomst står fäst, och söderut
finna vi på ena stranden Vårviks kyrka och midt emot densamma på sjöns andra strand Krokfors vackert belägna egendom med sågverk och kvarn. Vid den senare märkas Silleruds
kyrka och Karlsfors bruk.
»Laxen» gick emellertid nu icke in i Silsjöarne. Efter ett
kort besök vid Gustafsfors kommenderades åter: sakta framåt!
Långsamt och högtidligt gled båten ut genom de trånga sunden och fortsatte sin väg söderut.
Midnattstimman var nu inne. Jag smög mig ned i salongen för att luta mig till hvila. Men i mina tankar och i min
dröm stod minnet af den gåtfulla sommarnatten, af dessa
skumma vikar och hemlighetsrika moar; och sägner från gosseår om skogens huldror, om fagra älfvor och spelande Näck
gingo igen.
Jag förstod, huru de kunnat växa upp i folktron, dessa
sägner, och kände, huru ens tankar än i dag kunde snärja sig
fast vid daggig äng och vid furumons sofvande tjärn eller
glömma sig kvar bland vikarnes skuggor. Vid gamla och nya
syner vaknade åter den fosterlandskärlek, som aldrig kan dö,
och jag slumrade in med en känsla af, att jag måste älska
mitt fagra land, hvarthän än vägen bär. – – – – – –
Kedan före kl. 5 följande morgon blefvo vi väckta, och
samlades så småningom alla åter på akterdäck, där vi snart
mornade oss vid kaffebrickan.
Tidigare på morgonen hade det regnat och åskat. Men nu
bröt solen fram ur splittrade moln, bakom hvilka en klarblå
himmel visade sig. Allt bådade en vacker dag. Vi andades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
