Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingervisning att kläda oss i ylle och ej i linne, ty där det växer
något på människans hud, där växer hår och icke gräs.
Utrustningen med proviant är så beroende af de trakter,
i hvilka man ämnar färdas, att därom kan ej sägas mer än
den allmänna hufvudregeln, helst som smaken och
lefnadsvanorna äro så olika. Den ene lefver hela dagen på kallmat
utan att sakna varm föda, då däremot den andre ej kan
undvara sådan »kulturmat», som en finsk kanotist en gång
kallade den.
En utrustningsartikel, som på de senaste åren i
synnerhet i Förenta Staterna blifvit så modern, att den nära nog är
vorden ett nödvändigt inventarium till en långfärdskanot, är
en fotografiapparat, och äfven hos oss kan man ju numera
både få en lätt transportabel sådan och hafva mycket nöje af
den. I Amerika, där ofta unga flickor deltaga i kanotfärder
med herrarne och då alltid flere par i sällskap har
fotografiapparaten fått en särskild betydelse såsom »chaperon» eller,
som man brukar kalla det, »förkläde» för de unga damerna.
Då en amatörfotograf aldrig kan emotstå begäret att vid alla
både möjliga och omöjliga tillfällen rycka fram med sin lilla
detective eller reporter och rita af sina bekanta, så anses
numera under amerikanska kanotlångfärder med damer
fotografiapparaterna såsom kontrollregistratorer öfver den goda tonen
under expeditionen, och om möjligen en eller annan sjåpig
mamma förr skulle hafva hyst några betänkligheter för att
släppa ut sin dotter så där på egen hand, så hafva nu alla
farhågor försvunnit, sedan de unga damerna själfva lärt sig att
handtera kameran, ty inga förkläden i världen kunna vara
mera påpassliga än de kvinliga kamraterna på expeditionen
med sina fotografiapparater.
Ännu en utrustningsartikel – om man så får kalla den
– måste jag tala om. Många påstå nämligen, att när man
gifver sig ut på en kanotlångfärd bör man vara försedd med en
solid fond af godt humör, men af egen och många andras
erfarenhet vågar jag förneka nödvändigheten af denna
utrustningsartikel. Godt humör behöfver man aldrig taga med sig på
kanotlångfärder – det får man på vägen.
Ändtligen är jag kommen så långt, att jag kan börja tala
om, hvad man skulle kunna mena med ordet »kanotland». Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
