Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kräk, skulle jag kunnat skjuta så många »Skramla» förmått
bära. Mången fågel lät mig komma nära nog inom örfilshåll,
innan han dök, så att jag med ett par paddeltag var
framme, der han gått ned, och kunde se honom en lång stund
genom det klara vattnet. Så långt han syntes gick han
nästan lodrätt ned, men sedan kunde jag af de uppstigande
luftbubblorna se hvilken riktning han tagit, och ibland hände det,
när jag paddlade ditåt, att han kom upp alldeles tätt bredvid
mig och tycktes mindre rädd än förvånad öfver, att »Skramla»
nu var där igen. Tre sälar såg jag också och skulle kunnat
skjuta, om det bara berott på dem. Den ene simmade samma
kurs som jag och betedde sig liksom en hund, när han vill
visa någon vägen; först stod han stilla och tittade på mig,
tills jag kom honom några paddeltag nära, då han viftade
med svansen, eller hvad den skall kallas den där propellern,
han har där akter, och gaf sig i väg en bit, för att åter göra
om samma manöver. När han dök, gick han ej rätt ned liksom
fågeln, utan inslog genast en viss riktning, som nästan
hela vägen syntes på vattenytan liksom efter en själfgående
mina. Om det icke varit så sent på kvällen, skulle jag velat
tillbringa många timmar hos mitt trefliga sällskap. Det är
alltid roligt tillsammans med vare sig människor eller djur,
som visa förtroende till en.»
Innan jag slutar tala om kanotens användande såsom
långfärdsredskap borde jag kanske nämna något om utrustningen
för en långfärd. Såsom hufvudregel för hela utrustningen måste
man först och främst uppställa den att taga med sig så litet
som möjligt, ty de fleste erfarna långfärdskanotister äro
öfverens om, att kanoten med hela sin utrustning och alla
förråder ombord bör ej få väga öfver 70 kilogram, om den skall
kunna handteras så, som för en långfärdskanot är nödvändigt,
det vill säga kunna lyftas en kortare bit af en man, och
bäras t. ex. 100 meter af två.
Beträffande beklädnaden kan naturligtvis ingenting annat
än ylle ifrågakomma äfven för damer, ty man riskerar alltid
att blifva våt, och detta är åtminstone ett obehag för den i
linne klädde, men betyder mycket litet för den, som bär
endast ylle. Man behöfver dessutom icke vara ortodox jægerian
för att medgifva, att naturen själf gifvit oss en tydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
