Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En turist-tripp till Fällfors vattenfall i Ume älf, af J. O. Högstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båtar, dels på provisoriska spänger, dels på de flytande och
rullande stockame voro sysselsatta med stockfångst, med sina
båtshakar höjda i luften liksom balanserstänger. Här samlades
nämligen och gallrades då alla skogens barn, »vildmännenD,1) ifrån
de korpulenta jätteträden till de smala timmerstockarne, för att
flottas ned till staden, där timmerringarne af små ångbåtar
mot-togos och bogserades till sin bestämmelse d. v. s. för att undergå
ångsågarnes tandagnisslan vid Sandvik, Holmsund eller Obbola.
Strax ofvan om Gamla Hultet, där man kan fortsätta sin
vandring på den höga vackra stranden och ned för en stig till
Klockarböle, utmynnade förut en högt öfver forsen byggd bred
vattenränna, ’/» mil lång, som utskickade allt det färdiga virket,
som då sågades vid Baggböle, och dessa plankor och bräder
lades här i stora flottor, hvilka slyrdes ned för floden genom
alla dess forsar. Ofta var det till och med landtfolk, som följde
med som passagerare, så att dessa flottor sågo rätt lifliga och
brokiga ut; detta är numera ett minne blott, och af rännan
synes blott några spår här och där, fordom kunde man på den
gå ända fram till Baggböle. Orsaken till all denna förödelse
är, att Baggböle upphört att vara sågverk (något litet måste
dock sågas för skogsprivilegiets skull), och Holmsunds ångsåg
upptager i stället stockarne i sin famn, för att hyfsa dem till
plankor, bräder, ja för att finhyfla dem, innan de släppas ut i
vida världen. I stället för denna ränna finnes nu blott en spång
lagd, på hvilken, i fall man icke besväras af svindel, man kan
med några af brott gå hela vägen fram till Baggböle, då man
kommer fram till gamla sågen, arbetarebostäderna och de
väldiga kajerna samt får se laxfisket, hvilket här bedrifves på det
sättet, att sedan laxen fått sin vilja fram och kommit mot
strömmen in i laxgården, man blott uttappar vattnet, då folket går
på bottnen bland de slippriga stenarne och slår fisken i hufvudet
med en stor klubba. Sorglustigt är att se laxens förtviflade
språng ofta mellan benen på karlen, hvarvid denne kan tumla
omkull i det nu mer och mer grunda vattnet. På denna väg eller
på spången njuter man dessutom af forsarnes brus och af svalkan,
som följer dem åt; midt i forsarne finnas flera löfklädda holmar.
Härifrån går man för att nå herrgården uppför en väldig
backe, som har krökt ryggen på många hästar. Corps de logi
!) Västerbottens vapen är Vildmannen.
St. Turistföreningens årsskrift 1893. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
