Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver mig. Att försöka beskrifva min tillfredsställelse skulle
vara lönlöst, kort sagdt, jag kände mig såsom fabelns
»fullkomligt lycklige». Hvita näckrosor summo på vattenytan;
vi plockade af ett par och satte dem i mastspåren i däck.
»Nu är ån slut», upplyste bror min efter en stund och
jag trodde honom. Jag såg endast vass åt alla sidor —
intet-vatten, utom åt det håll, hvarifrån vi kommit. Efter en liten
rundresa längs vasskanten hittade vi på ån igen och snart
därefter kommo vi ut på sjön Findeln, lång, smal och
vass-kantad. Några andkullar skymtade fram på afstånd, vi paddlade
ditåt i rask takt och närmade oss märkbart. Men nu blef oro
i lägret. Andmamma samlade ihop ungarne framför sig, några
skrik och hela familjen begaf sig af öfver sjön halft springande
på vattnet, halft flygande, alltjämt med modern sist, flaxande,
skrikande och ängslig, det hela åstadkommande ett förskräckligt
oväsen. Vi kommo snart efter och saktade farten för att ej
anstränga oss för mycket i början.
Sedan ån passerat igenom Findeln, slingrar den sig fram
mellan sanka ängsmarker, Vimmerbymaderna. Snart
skymtade Vimmerby kyrka fram. »Nå, skönt, då äro vi ju snart
där.». Men nu gjorde ån en’krök, snart syntes kyrkan på vår
högra sida, åter en krök nu syntes den bakom oss, sedan krök
på krök, kyrkan tycktes svänga kompassen rundt. Vi arbetade
och svettades, bekymradt blickande mot kyrkan, som allt
fortfarande växlade plats, men dock närmade sig något; ändtligen
började ån blifva mera rak, vi sköto hastigt fart och kl. 3,15
framkommo vi till Vimmerby åbro och drogo upp kanoterna
på stranden.
Vår afsikt var att hälsa på hos apotekare R., far till en
af min brors kamrater, och vi begåfvo oss därför på väg inåt
staden, som ligger öster om ån. Snart fingo vi syn på en
inföding; vi frågade efter apoteket. »Det ligger midt i sta*n,
skylten syns för resten.» (Klart och tydligt, eller hur?) »Tack
så hjärtligt!» suckade jag hjälplös, och mannen försvann som
om ingenting händt. Vi fortsatte vår vandring genom den
folktomma staden; ingenstädes en människa, alla voro ute på
landet under söndagen. Helt plötsligt råkade vi hitta apoteket,
och funno till vår glädje familjen hemma. Vi framförde
hels-ningar från sonen och blefvo hjärtligt mottagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
