Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apotekaren åtog sig välvilligt att visa oss staden, hvilken
är belägen på en långsträckt sandås, som höjer sig öfver
ma-derna. Under vår vandring fingo vi se kyrkan med dess vackra
kyrkogård samt — stenhuset. Utom nämnda märkvärdigheter
äger staden ett ovanligt godt dricksvatten, hvilket en
kringresande förevisare af ett solmikroskop till sin sorg fick erfara,
ty när han skulle visa Vimmerbyborna, hur uppfyldt af
infu-sorier dricksvattnet var, sågs ej till någon enda däruti, inga
föroreningar af något slag, ingenting, »ej ens så mycket som
man kan linda in i en slipsten», som vår sagesman
uttryckte sig.
Eftermiddagen tillbragte vi i apotekarens älskvärda familj
och kl. 10,15 e. m. foro vi, Oaktadt vår värd välvilligt inbjöd
oss att kvarstanna till följande dag, från Vimmerby, åskådade
af den nu ganska talrikt församlade befolkningen, ut i natt
och dimma, i afsikt att hinna ned till sjön Krön, där vi
ämnade slå läger å Klämsö, hvilken enligt i Vimmerby erhållna
upplyBningar lämpade sig väl därför. Visserligen bildade
Stångån enligt uppgift en stenig fors strax nedanför Vimmerby,
men den kunde man kanske passera eller också bära
kanoterna förbi.
Dimman låg tätast öfver ån som ett hvitt band och visade
oss tydligt farleden. Den här ganska starka strömmen ökade
farten och inom kort förnummo vi bruset från forsen. Vi
in8ågo ögonblickligen omöjligheten att passera den i mörkret,
hvarför vi genast backade och närmade oss ena stranden. Jag
säger närmade, ty vi lyckades ej komma intill densamma,
enär kölarne skrapade mot stenar ett godt stycke ut i ån. Vi
vände stäfvarne mot andra stranden — samma ledsamma
resultat. Vi backade uppför ån, kryssade från ena stranden
till den andra, profvande stenarne öfverallt. Slutligen listade
vi oss fram till närheten af högra stranden, kommo på grund,
klefvo i vattnet och drogo kanoterna i land. Vi gingo på
upp-täcksfard för att undersöka möjligheten att komma förbi forsen,
men mörkret gjorde ett dylikt företag omöjligt. Vi buro
därför kanoterna öfver den vattensjuka strandbädden, i hvilken
vi vid hvarje steg nedsjönko öfver fotknölarne, till en
när-gränsande buskig plats, hvarest ett trefligt lägerställe utsågs.
Raskt upp med tälten öfver kanoterna. Efter en kvart var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
