Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Vimmerby till Stockholm i kanot (med två illustrationer), af J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarae får betala, som ni tycker», var ofta det något retsamma
svaret. Vi drogo då till med en summa på måfå. — »Räcker
det?» — »Ja, vars», blef då vanligen svaret med en förarglig
dragning på det sista ordet, som om det nog var tillräckligt,
men kunde varit mera.
Vi lämnade nu Juttern och fortsatte färden på Stångån,
som här åter vidtog, och framkommo på eftermiddagen till
Hellefors. Som namnet antyder, bildar ån här en fors, och
vi stego därför i land för att undersöka, om den var farbar,
men den var så uppfylld af stenar, att vi funno det omöjligt
att våga försöket. Vi buro alltså kanoterna, denna gång utan
att uttaga packningen, förbi forsen och fortsatte vår färd
nedför ån till sjön Lilla Erlången, där vi funno ett präktigt
lägerställe på en liten ö. En slät och jämn naturlig kaj af berg
i 45° lutning sträckte sig endast några tum upp öfver
vattenytan, hvarpå en slät landremsa vidtog mellan sjön och en liten
skogsdunge. Hvad kan en kanotist mer begära? Sedan vi i
lugn och ro intagit en liten läcker måltid, började ögonlocken
tyngas, och snart sofvo vi under våra tält den rättfärdiges sömn.
Kl. 8 påföljande morgon voro vi åter på benen, höll jag
på att säga, på väg menade jag naturligtvis, och efter 3/4
timme voro vi åter inne i Stångån och lade i land vid
Eple-rums bro. Ån gör här en stark krök på ungefär */* mil, och
enär en blick på ett Generalstabens kartblad visade oss, att
densamma på denna sträcka bildade flera små vattenfall,
föredrogo vi att förbigå dessa. Uppför en skarp baokshittmng
buros kanoterna och placerades vid landsvägskanten, hvarpå
vi begåfvo oss bort till en närbelägen landtgård, där häst och
vagn och en liten pigg skjutspojke välvilligt ställdes till vårt
förfogande. En half timme senare var transporten verkställd.
Vi råkade under vägen en bonde, som körde ett lass samma
väg, och han ville veta, hvarför vi foro här med så små båtar.
Vi förklarade, att det var för att se oss omkring lite’, för att
hvila oss och få vistas i fria luften. »Inte är det någon hvila
inte», sade han, »och jag menar, hvarför a herrarne egentligen
här?» Samma svar som förut. »Ja, men själfva ändamålet,
vet jag?» Samma svar med små utläggningar. Han bara
skakade på hufvudet och såg ingalunda öfvertygad ut. — Vi
fortsatte nedåt ån och inom kort skymtade Horns vackra kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
