Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyttig sommartur, af »Ebba»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lena, som i sin tur tog till ordet och tillkännagaf, att hon ej
alls fått något af limpan. Nu uppstod en riktig rättegång.
Maja vädjade till mig såsom högsta domstolen; men jag för
min del höll mig till en början neutral, emedan jag ju ej
var närvarande vid brödets uppskärande, men så snart Lena
började påstå, att jag ätit upp hennes skifva, fingo vi klarhet i
saken, ty detta hade jag ju också helt omedvetet gjort.
Emellertid uppskar Maja en tredje skifva, hvilken Lena triumferande
mottog, och som åtföljdes af ett klingande skratt. Dock för att
sedermera undslippa dylika orättvisa beskyllningar, kommo vi
öfverens om att alltid uppskära trenne skifvor på en gång.
Vi åto emellertid uppe på Stubba vår middag i lugn och
ro, hvarefter vi kastade en sista blick utöfver den majestätiska
omgifningen och fortsatte sedan vandringen genom omväxlande
barrskog och myrar. Sista vägsträckan fram mot Porjus var
otillräckligt spångad, hvarför vi måste klifva i den djupa,
sjunkande mossan, så att vattnet stod öfver de oumbärliga fjällskorna.
Kl. 8 på aftonen voro vi framme vid Porjus, där det gafs oss
godt tillfälle att sköta om oss efter den ansträngande marschen.
En härlig brasa flammade i den öppna spisen, kring hvilken
vi voro placerade. Rummet, i hvilket vi befunno oss, var stort
och enkelt samt särdeles lämpligt för den trötta turisten.
Sedan vi druckit ett par koppar choklad och muntert samspråkat
en stund, gingo vi till sängs. Först fram mot förmiddagen
följande dag uppvaknade vi. Under natten och tidigare på
morgonen hade det regnat, men nu sken solen åter klar.
Emedan Erik före söndagen var tvungen att åter infinna sig
i Gellivara, måste vi skaffa oss en ny bärare. Efter att
hafva gifvit Erik den öfverenskomna likviden och sagt
farväl åt honom samt antagit Nilsson från Ligga som vår
vägvisare, lämnade vi Porjus den 28:de kl. ,/2 2 e. m. För att
lätta lappens börda, hade vi förut burit hvar och en vårt
paket, men nu, då vi fått en större och kraftigare bärare, läto vi
utån samvetsförebråelser honom bära alltsammans. Således
fortsatte vi nu, lösa och lediga, vår färd genom ödemarken.
Vädret var utomordentligt skönt, och vägen var förträfflig, tills
vi uppnådde sista sträckan fram mot Harsprånget, hvilken var
vildt stenig och sluttande, hvarför vi såsom apor fingo
transportera oss från den ena stenen till den andra, tills vi slutli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
