Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen dalade sakta och midsommarnatten bröt in
omärkligt, nästan utan mörker.
Enligt gammal sed samlas då turisterna på det närbelägna
käringberget för att afbida soluppgången. Vi gingo sent från
dansen. Fioltonerna följde oss genom den tunna,
genomskinliga luften. Bruset af röster och de dansandes taktmässiga
steg höjde och sänkte sig och dog småningom bort som sorlet
af en aflägsen flod.
På käringberget funno vi en grupp turister församlade
dels balfliggande, dels stående på bergskrönet tysta och med
korslagda armar.
Himlen hvälfde sig blekblå, nästan hvit öfver våra
huf-vudeu och öfvergick i väster i ett mildt, opalfärgadt ljus.
Skuggorna af skog och berg sänkte sig skarpa och svarta i de
orörliga sjöarne där nere. Från dalen steg en doft, fin som
ingen parfym. Det var de blommande lindarne och de små
daggiga tufvorna med mandelblommor och nattviolerna, de
berusande nattviolerna.
Högt uppe på bergssluttningen står en ensam björk. Det
darrar icke i de fina bladen. Han står stilla, högtidlig liksom
hemfallen under någon sällsam besvärjelse.
Men natten går småningom öfver i stålgrått. Det lider
mot gryningen. En och annan fågel börjar låta höra sig, och små
okynniga vindfläktar tumla om i trädtopparne och på de blanka
sjöarne. Vi börja finna det svalt där uppe och svepa våra
kappor bättre omkring oss. Några välvilliga människor ha
gjort upp -eld i en bergsskrefva och kokat kaffe till sällskapet
öfver Jag. Vi erkänna med förnöjelse att kaffetåren likvisst
Mlen bästa är af alla jordiska drycker» och hälsa med
kaffe-kopparne i hand den strålande Helios, som just nu tittar fram
öfver skogstopparna
Midsommardagen i Leksand blef så varm, att vi bestämde
oss för att ej aftåga, förr än på kvällen. En ung friherre L.
hade bedt att få göra oss sällskap. Han hade under vintern
slukat bokdam i Upsala, sade han, och var nu ute på en
re-kreationstur. L. befanns sedan vara en hurtig och rolig ture
och en duktig fotgängare.
Vi kommo ej af förr än vid Viö-tiden på kvällen, och
som vi ej gjorde oss någon brådska, inträffade vi rätt sent i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
