Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsäng, där vi skulle stanna öfver natten för att se de
berömda backarne i morgonbelysning. Vi dunkade på alla stu
gorna i byn, men öfverallt var så stilla och fridfullt, som hade
en lömsk och härjande farsot nyligen gått fram och sköflat
allt hvad lif hette i den goda hyn. F. sade något fult mellan
tänderna, men L. hade för sig, att en vacker kulla blinkat åt
honom bakom ett fönster, och utanför detta fönster samlades
vi nu och sökte energiskt göra oss observerade. Vi använde
alla möjliga uttrycksmedel och alla resurser som funnos till
hands i form af sand och småsten m. m. för att göra det
begripligt för infödingarne, att vi funnos, och att vi önskade
härberge. Sannolikt lyckades vi öfvertyga dem om det förra,
men till någon glädje för oss lände det icke, ty vi nödgades
tämligen slokörade söka logi i några tomma kärror, som stodo
i närheten. Detta hade åtminstone den fördelen, att vi icke
riskerade att sofva för länge på morgonkvisten. Tvärtom, F.
var uppe redan vid tiden och sökte inleda konversation med
mig, hvilket jag afböjde. Han påstod sedan, att han icke haft
för afsikt att konversera, utan endast bedt mig veta hut,
emedan jag knuffat ned honom i ett hörn af vagnen, där några
snälla småfåglar nyligen firat familjefest. Jag tittade på stället
några timmar senare, då jag var vaken, och sade F., att
enligt min tanke också några dufvor och mindre höns varit
inbjudna.
Med sömniga ögon njöto vi i den svala morgonstunden
af utsikten från Bergsängs backar. Hade vi och luften varit
litet mindre dimmiga, skulle vi ha njutit dubbelt, ty utsikten
är säkerligen en af de vackraste och mest leende i Dalarne.
Emellertid hade vi ingenting annat att göra än resignera och
tåga vidare.
Vår väg förde oss nu närmast till Rättvik, där vi visste,
att vi skulle få en god frukost på Karlsviks gästgifvaregård.
Besjälade af denna eggande föreställning gingo vi förvånande
raskt och lifligt. Vi sysslade mycket litet med scenerierna
omkring oss. En fotvandrare med skrikande mage är en lumpen
och trivial företeelse, fullständigt otillgänglig för intryck af
idéel natur. Jag kan nu ej med bestämdhet säga, hvem af
oss som åt mäst i Karlsvik, men jag minnes sedan gammalt,
att F. famde uträtta märkvärdiga saker i den vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
