Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi ätit, togo vi oss en lur i det friska
Rättviksgrä-set, och först sedan vi sofvit, erinrade vi oss hvar vi voro, och
att vi borde gnugga sömnen ur ögonen och se oss omkring en
smula.
Att tala om sevärdheterna i Rättvik vore att servera en
gammal anrättning på nya fat.
Rättvik är en förtjusande punkt, där en människa med
seende ögon måste känna sig lycklig, och där en konstnär, om
han lyssnar, kan höra Pans pipa i de svala löfdungarne och
de käcka, sprittande stegen af nymfer och unga satyrer. Det
fins på några ställen en nästan klassisk stilfullhet i detta
här-liga landskap, så äkta nordiskt annars i hållning och färg.
Vi fingo ej uppehålla oss så länge i Rättvik, som vi
önskat, ty vi skulle öfver Siljan till Mora, och båten lät höra af
sig tidigare, än vi trott. Den vackra sjön låg blank och blå,
och himmelen var så väl fåjad, att icke en molntuss syntes.
Vi sutto under suntältet på halfdäck och mediterade och gjorde
anteckningar i dagboken. Mina följeslagare begagnade
dessutom tiden till ett besök i fartygets välförsedda matsal,
hvar-ifrån de återvände röda och belåtna.
I Mora lågo vi öfver natten och använde större delen af
den följande dagen till utflykter i omgifningarne, framför allt
till Utmelands-monumentet. Bergs tafla på vänstra långväggen
där inne är förträfflig. Jag kände den förut nästan till leda
genom en mängd mer eller mindre lyckade reproduktioner.
Aldrig hade jag trott, att originalet skulle verka så kraftigt och
med en sådan tjusande fraicheur.
Vi provianterade i Mora, men ty värr långt ifrån
tillräckligt, efter hvad vi sedan funno. Felet var mitt, ty jag hade
under föregående vandringar alltid funnit bättre att inköpa
mat under vägen än att medföra sådan; jag visste nog, att vi
nu hade att färdas milslånga sträckor genom glest befolkade
trakter, men jag tog för gifvet, att där människor ändtligen
funnos, där skulle föda också kunna anskaffas. En senare
erfarenhet visade mig, att mjölk, hårdt bröd och potatis kunde
på de flesta ställen åstadkommas, i bästa fall också ost, men
aldrig något annat.
Vi medtogo från Mora endast en bastant korf, som vi skuro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
