Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsfärder i öfre Norrbotten (med två illustrationer), af S—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underliga värld! Numera sedan landsvägen från Pajala till
Vit-tangi blef fullbordad, är det ej nödvändigt och ej heller så
mycket brukligt att »ränna» utför denna vilda fors, men för
ett tiotal år sedan var detta ytterst vanligt. Forsen ligger ej
synnerligt långt från landsvägen, hvadan man vid förbiresan
kan bese densamma och förvissa sig om dess afskräckande
utseende. Utan att åberopa andra auktoriteter må vi blott anföra
några utdrag ur kaptenlöjtnant C. A. Petterssons bekanta
verk »Lappland, dess natur och folki>. I skildringen af resan
1860 beskrifver han den djärfva färden med följande ord:
»Kl. 4»/4 kommo vi till det förfärligt rytande Märaslinka,
den väldigaste af alla forsarne, icke ens Pauranginkoski
undantagen. Pilsnabbt sköt båten fram bland de brusande,
hiskliga vågorna. Med spänd uppmärksamhet och spejande
blick stod Anti (lappen Anti Sunna) vid rodret. Hastigt
uttalar han ett finskt ord betydande så mycket som »lyft»! I
ögonblicket lyfta bägge roddarne årorna; båten ilår öfver en
afgrund och störtar ned i det hvitkokande djupet. Vi se oss
om och finna bakom oss ett tvärbrant fall af minst 8 fots
höjd, sträckande sig tvärsöfver älfven. Nedanför fallet
kringkastades skumhvirflarne som snöyra. Vi kunna ej underlåta
att stiga i land för att med häpnad, blandad med en viss fasa,
betrakta den fors, utför hvilken vi nyss lyckligen ilat. Kort
efter det vi passerat Märaslinka, kommo vi till Köjtäkurkio,
mycket brant och lika hvitkokande som den förra, och äfven
utför denna gick den vilda färden lika lyckligt, tack vare Antis
skicklighet. Efter hvad vi sedermera förnummo, torde det
knappast finnas någon annan än han, som har skicklighet och
djärfhet nog att styra utför dessa bägge forsar.» Ja, det är i
sanning ingen barnlek att ge sig utför forsar sådana som de
bägge nu nämnda, eller Pauranginkoski och Luspa närmare
Jukkasjärvi — af hvilka den senares vågor skattas till 8 fots
höjd — eller Jölkikurkio (med ett 5 fots fall) på samma sträcka
eller Muoniokoski vid Muonioniska o. d. Det är vanligen endast
någon enda eller några få vid hvarje, som äga erforderligt
mod och snabb uppfattning. * Vid somliga finnas statens
forsstyrmän, som den resande har att anlita. Den nedersta fors i
Torne älf, där man — såvidt jag minnes — också har att
göra ett hopp med båten, är Kattilankoski, just vid polcirkeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
