Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saga, andra ordningens rang, dels ock för en bland de
former, hvarigenom ett fjälimassiv af större dimensioner får sin
afelutning mot någon större dalgång. Det kännetecknas af
en mera hvälfd och ojämn fjällyta, hvars sluttning mot dalen
ersatts af en ofantlig tvärbrant, tydligen af vida yngre
datum än den öfriga formen. Ehuru fjället onekligen ter sig
vida mera storartadt från SO, har jag föredragit att fotografera
det från västra sidan, för att få ett mycket viktigt drag i
dess utseende lämpligt belyst och framträdande. Öfre delen
af den branta väggen är nämligen rikt och tätt fårad af
sharpa erosionspyramider eller pyramidformiga, tättstående
ryggar, som utmäjslats ur själfva bergmassan! Ehuru de synas
obetydliga på afstånd, tror jag mig dock våga uppskatta
höjden hos många sådana ryggar till 60—70, ja kanske 100 meter.
Man inser snart, att dessa ofta ytterst regelbundna och prakt
fulla pyramider äro till väsentlig del ett verk af frostvittringen,
understödd af de, företrädesvis på våren, nedstörtande
smält-vattnen. Men de angifva ock en viss, för denna förklyftning
gyn-sam beskaffenhet hos berggrunden, som (i vårt land) blott eller
företrädesvis synes tillhöra de hårda hornblendeskiffrarnes zon.
Att företeelsen är i någon mån beroende af lagerställningen, tror
jag knappt. Visserligen är den måhända vanligast, där lagren
ligga någorlunda flackt, men den visar sig ock t. ex. i den strax
V om Tarrahyddan belägna fjällklumpen Paturkårso, uti hvars
nedre delar lagren äro omhvälfda i de mest gigantiska slyn*
gor och veck. Dylika erosionspyramider, eller rättare sagdt:
de omvändt pyradmidformiga dalarne mellan dem, bilda ofta
öfvergångar till kraterformiga »bottnar» eller fjällkittlar af
alla mfijliga storlekar, och uti de branta väggarne till dessa
ses åter nya erosionspyramider af 2:a ordningen. Sedan ses
alla öfvergångar från fjällkittlarne till verkliga fjälldalar. och
fjällskal eller fjällskår. Häraf kan man ibland få en aning
om ett visst samband mellan fjäll- och dalformerna; men på
detta föga studerade kapitel af fjäll-läran vågar jag nu ej inlåta
mig. Här "i Kaskaivo erinrar jag mig dock ej om några dylika
fjällkittlar finnas, men någon mil västligare, uti Tarrekaisses
branter mot Tarradalen äro de särdeles ymniga. Måhända
äro de dock praktfullast uti fjällsidorna i öfre delen af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
