Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något nordligare, ytterst vilda Njåtsodalen, särskildt uti
Wassja-paktes och Tjatjas ofta lodräta Bidor.
För turisten i fjälltrakter kan Kaskaivotypen förråda en
sak, som har något inflytande på själfva vandringen. De
horn-blendeskiffrar, som i branterna ge anledning till
erosions-pyramider, ha oftast ej häller på platån motstått frostvittringen.
Här möter man ock vanligen något, som kunde kallas block*
hqf, d. v. s. hela bergytan utgöres af idel lösa stenar och
skärf-vor af berggrunden på stället, tätt packade och nästan ej alls
rubbade från sitt ursprungliga läge, men vanligen föga
angenäma att gå på.
Vi lämna nu fjällens östra randzon och intränga längre
mot V, bland de egentliga högfjällen. Här möta oas snart
tvänne ståtliga typer af helt annat slag, värdiga
representanter för fjällvärldens kraft, såväl den lugna, värdiga,
oemotståndliga, som ock den obändiga, trotsiga, vilda. Jag menar
Akka- och Eppartyperna. De äro dock hvarandra mycket
närstående, så att ett fjäll, som, sedt t. ex. från SO, tyckes
tillhöra den ena, ej sällan visar sig från NO snarare tillhöra
den andra.
Akka-typen.
Det präktiga Akkavare1), typen för Sulitälma och flera
andra svenska fjäll af första ordningen, är, såsom min på
cirka 2 mils afstånd i SO tagna fotografi visar, en mera
enhetlig fjällmassa, från hvilken ända till 7 å 8, kanske flera,
särskilda toppar resa sig, mer eller mindre symmetriskt ordnade.
Mellan dessa, ofta skarpa och hranta toppar och kammar,
utbreda sig väldiga jökelfalt, som nedskjuta i en mängd
ansenliga jöklar. Dess höjd är 1,881 meter öfver hafvet, 1,456
(eller 4,805 fot) öfver sjöfa på dess norra sida och något
mer än 1,300 meter öfver den på samma sida synliga
björkskogen. Bergarterna utgöras af glimmerskififrar, kvartsiter,
gnei-ser, hornblendeskififrar m. m.
Följer man på kartan öfre delen af Stora Lule älfs lopp
nedifrån, finner man till sin öfverraskning, att detsamma på
*) Ordet Akka betyder gumma, sannolikt med bitanke på en vibs
gudomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
