Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarvistelsen i Malå. »Frun» kröp ihop på sin plats i skottet
ak-terut, Nilsson fattade årorna för-ut, jag de två aktra, och som
en gädda satte båten i väg genom vassen uppåt Malån, ett
mindre vattendrag, här parallelt med Skellefte älf, till hvilken
det är en biflod.
Ett fint knappast märkbart duggregn, som gjorde
landskapets konturer mjuka och sammansmältande, passade väl till
den stämning af saknad, hvilken följde oss, underhållen
dessutom genom de upprepade hälsningar Tjamstanberget sände
oss hvarje gång, det framskymtade i de olika perspektiv, åns
slingringar erbjödo. Till sist gömde det sig för alltid bakom
en hög skogsudde af stranden, och så gömde vi våra känslor
inom oss och beredde oss till mottagandet af nya intryck.
Malån är vacker och blir vackrare ju längre man hinner
såväl uppåt som nedåt. Från kyrkbyn är den rodd- eller
segelbar ungefär IV2 mil uppåt samt något kortare stycke nedåt.
En kanotfård från Strömfors, 12 km nedanför Malå kyrka,
till Afvan, ungefär 15 km ofvanför samma punkt, måtte vara
något förtjusande, om man har tur nog att slippa möta
hundratals drifvande och hopklamrade timmerstockar, hvilka i den
svaga strömmen visserligen äro tämligen oskadliga men
obe-skrifligt retsamma genom sin menings- och hållningslösa
långsamhet. Kommer man i båt som vi och icke slipper fram på
annat sätt, så väljer man sin fiende, någon djupare nedsänkt
stock, halar ut ett par friska tag och slinker tvärs öfver
timret så lätt som öfver ryggen på en liten hvalfisk — brrrr!
säger det i vattnet under kölen, men det låtsas man icke höra.
Skall man fram till Koppsele, 12 till 13 km ofvanför Malå och
man icke vill luras in i en återvändsgränd af älfven, bör man
Dhålla babordslandet kärt». Jag hade rott vägen förut ensam
och naturligtvis låtit lura mig af åns större, mycket större
bredd på den sidan af det långsmala näset, åt hvilken man
icke skall se.
Där brann en eld på stranden just vid det svekfulla
stället. Några lappar lågo och sutto kring grytan öfver elden och
tittade på oss med odeladt intresse, när vi, minst lika
intresserade, men med större själfbehärskning, gledo förbi denna
lilla profbit på lifvet i »fjärran VästernD.
Strax därpå hade vi dubblerat en ny udde, och Koppsele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
