Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla lappby varskoddes af henne, som satt i skottet. Men i
samma ögonblick hade vi varskotts af ett halft dussin
hund-rackor — och nu blef det lif. Jag hör dem ännu, jag har
hört dem i drömmen, jag kan framtrolla dem midt under ett
forfcissimo på en konsert — först ett signalerande tjut eller
gallskrik af en svartpäls och så ett samfåldt medhåll af alla
de grå. Skogens alla ekon blef vo uppskrämda, bergen svarade,
luften fylldes af ovettigt hundskall, vattnet telefonerade det
fram till oss — allt, allt samlade sig till ett enda dräpande:
kom inte hit! hvilket vann i styrka för hvarje årtag. Men vi
kommo ändå, beslutna att göra en landstigning, om den så
skulle kosta oss trumhinnorna och därjämte sinneslugnet för
det återstående af dagen. Jag har aldrig i mitt lif blifvit
så utskälld, och jag har dock varit knekt i 19 år.
Då kom Eva-Kajsa ut, den lilla lappskan med de minsta
fotter och händer, jag sett hos en fullvuxen. Inom några
ögonblick hade hon träffbäkert kastat käppstumpar efter en hvar
af hundame, och vi kunde åter höra hvarandras röster. Leende
och fryntlig sprang hon sedan ned emot oss för att draga upp
båtens för, hvarpå hon utan vidare hälsning åter tultade upp
för backen och försvann inom den lösa brädluckan till sin
timrade kåta, från hvilken en fin blå rök spelade uppåt bland
de dansande myggen.
Vi voro snart efter. Kåtan, af en stympad pyramids form,
visade sig ha godt utrymme åt oss och många till, om det
erfordrats. Golfvet var delvis täckt med renhudar, familjens
sof-platser. Vapensamlingen var riklig nog. Remingtonstudsaren
fanns i flera exemplar bredvid den gamla lodbössan med det
enkla låset, som sitter blottadt utanpå kolfhalsen. öfver elden
hängde grytan vid en ståltråd, hvilken af sotbeläggningen
förvandlats till en tjock, lurfvig schaggsnodd. Och under grytan
stod i glöden den allestädes och evigt förekommande
kaffepannan.
Renosti åh, sådan raritet! Eva-Kajsa log så hennes lilla
nos rodnade. Hon kände herrskapets smak. Kaffe med
renost i, men utan grädde och socker, det fås bara hos Maria i
Mårsjö och Eva-Kajsa i Koppsele. Smaken är icke lämpligt
disputationsämne, men man bör försöka nu angifna recept,
innan man rynkar på näsan och tänker på halsbränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
