Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ungefär 10 meters bredd. Båt fanns icke, Och strömmade
gjorde det i kanalen framför oss. Nilssons godmodiga leende
stelnade till någonting af allvarlig beslutsamhet. Och så
promenerade han ut i två fots vatten för att hämta en
timmerstock, som han upptäckt på andra stranden. Det var början
till den blifvande bron. Nilsson ref snart fram mera ur
skogens gömmor, bron växte, en och annan sten i strömmen
begagnades med klok beräkning som brokar — och så hördes
hans uppmuntrande: »kom nu frun! jag håller i!» Och frun
kom.
Den lilla eljest obetydliga händelsen anföres blott som ett
exempel af otaliga på befolkningens aldrig svikande förmåga
att »taga sig fram».
Lunch i Tallberget, ett riktigt putsadt snyggt litet
bondhemman, liggande en half mil sydost om dess plats å
Kjeller-8tedt8 öfver dessa trakter mycket felaktiga karta.
Det var skymning, då vi efter ungefär femton km:s marsch
kommo till Malån igen, hvilken nu åter blifvit roddbar. Om
vi nu blott hade tur att få en båt! — Se där! någonting
blänkte nere vid stranden. Det var bottnen af en omhvälfd
båt, som en lappbonde höll på att spola ren.
»Få vi låna håpen (båten) fram till Malåberg?»
»Det går väl an, tänker jag», blef det vänliga svaret.
Vattnet låg spegelblankt, och några bleka stjärnor darrade
redan nere i djupet. Malåberget stod väldigt och mörkt som
ännu en framskjuten utpost från fjällvärlden, det var så tyst
i skogen bredvid oss, att det svaga ljudet af årtagen gaf eko,
då och då slog en »börsting» eller en gädda i vasskanten, och
myggen sjöngo sin blida sång till vår ära och trefnad under
den tre kvarts mil långa flodfärden fram till nattkvarteret.
Allt sof i Malåberg, då vi klockan 9 knogade upp för
backen till gården. Själfva lapphunden hade stuckit nosen i
pälsen för att ostörd drömma om renar och mjölk med brödbitar
i. Klockan var här 11, framskjuten enligt ortens sed ett par
timmar för att få dagsarbetet att börja »i tid». Men icke
förrådde mor Eva med ett ord eller ens en min, att hon fann
något störande i att, nyss insomnad, få stiga upp, tända eld i
»kammaren», hämta vatten, duka bordet, bädda och ställa sig
till de främmandes förfogande, tills deras klocka blifvit 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
