Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fins två gästgifvaregårdar i Sverige, hvilka äro mer än
mönstergilla, i det att de icke förse den resande endast med
lifvets nödtorft mot skälig ersättning, utan förskaffa honom till
underpris det bästa möjliga af kost och vård samt på köpet
det ovärderliga behaget af en hemtrefnad, hvars hemlighet torde
ligga däri, att på båda ställena en fin kvinnlig hand är
ordnande och bestämmande. Fru Dahls »Edebäcka vid Klarälfven
och fru öhbergs »Sorsele» vid Vindelälfven äro hvarandras
fullständiga motstycken. Man glömmer aldrig de ställena och
de värdinnorna, när man i en följd af ledsamma
gästgifveri-besök haft turen och lyckan att hamna i dessa »hem för
resande». Här äro två mönsterbilder för våra otaliga underhaltiga,
oftast oförsvarligt eländiga hotell-efterapningar — äfven vid de
stora stråkvägarna, där man kunde ha rätt att uppställa
fordringar.
Sorsele kyrkby har ett sällsynt vackert läge på en liten ö
i Vindeln. Här kunde en turist trifvas länge — ja hela året
om, skulle jag för egen del vilja påstå. Är han bicyclist —
som väl snart hvarannan människa är i Sverige — så har han
tillfälle att rulla hjul bortåt 28 nymil på god väg till Umeå,
med åtskilliga möjligheter till afstickare in på andra vägar;
sitter hans själ i en kanot, så har han den utomordentligt
vackra Vindelälfven att bepaddla, såväl nedåt, där han vid
Holmforsen kan i båt få smaka på riktig fors ränning, som
uppåt, där han 8 mil från Sorsele kyrka har det lilla
Gauts-träsks lappkapell, i hvilket »näste söndag efter Midsommar»
hålles kyrkhelg med lappar, riktiga fjällappar i nationaldräkt,
intressanta medmänniskor, om hvilka vi kultursvenskar ha
ingen eller åtminstone snedvriden föreställning. Vägen till
Gauts-träfik blir vildare, vackrare ju längre man kommer. Fjällen
framträda, vinkande främlingen allt längre in i sina
hemlighetsfulla irrgångar. Och vägen är ingen återvändsgränd, neji den
är redan och måste alltmer i sin fortsättning utefter Vindelns
dalgång blifva en af de naturligaste och mest tilldragande
turistleder ut öfver rikegränsen till Norges kust. Den ytterst
väl-villige kyrkoherden Fjellström i Sorsele kan och vill gärna om
denna turistled med dess under byggnad varande fjällstugor
lämna sakkunniga upplysningar. —
Men vi nödgades lämna Sorsele, om vi icke till sist skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
