Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi kunde elda så mycket vi förmådde, skogen skulle dock icke
antändas.
Pepparkakorna med sherryn hade retat matlusten. En
konservburk framletades ur konlen, och kåldolmarna värmdes
vid glöden. Ja, trefligare kunde vi egentligen inte få det för
tillfället. Allt hade förändrats — tomten hade åter svängt sitt
trollspö. Hvarför då brådska med att åter komma ut i mörkret?
Hvarför komma dit alls?
Så togo tankarna hvarandra, och snart stodo vi inför det
mogna beslutet att stanna kvar i skogen, tills solen komme oss
till hjälp.
Holmgren öfverträffade nu sig själf. Huru han kunde finna
den granen, som hade de vackraste, yfvigaste kvistarna, är ännu
en ny gåta från den natten; men »frun* fick på en liten stund
en chaise-longue att somna på, så mjuk och torr och behaglig
genom sin friska barrdoft, att den aldrig torde kunnat ersättas
från något möbelmagasin. Och somnade gjorde hon från
snaf-vande och trefvande och trampande i mörkret. Och så började
vi söka, Holmgren och jag. Han hade tappat sin pipa, och
utan den ingen trefnad. Hon fanns, och trefnaden kom. Vi
sutto där som ett par »barn i villande skog» bredvid hvarandra,
tittande i elden och följande gnistornas färd uppåt bland de
tysta, mörka träden. Piporna voro tända och det lågmälta
samtalet i gång. Han berättade om nöden där i lappmarken sista
vintren, huru de skulle varit förlorade, om icke hjälpen
kommit söderifrån.’ Det var icke första gången under sommaren,
jag hörde det ämnet behandlas. Och han slutade med ett
upprepande af samma reflexion, som alla de fattiga gjort:
»Ja, de voro rent o naturligt hjälpsamma där nere i landet
och i Stockholm och hvar det nu var. Och Gud välsigne dem
allesamman för hvad de gjort 1 Här var ingen, som blef utan
— och hur skulle det gått, om vi inte fått spannmål till
utsäde och lite pengar till potatis? Ja, det är obegripligt att
människor kan vara så goda!»
Jag lofvade honom att tala om i Stockholm, hur tacksam
han var.
Och så berättade vi historier för hvarandra. Då och då
for han upp, vände och ruskade på de glödande trädklumpama
och fick brasan än muntrare. Och så kröp han åter ihop och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
