Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsatte björnhistorien eller berättelsen om någon flottning,
som han varit med om.
Hvad var det som lät så? Åh — en uggla, som satt i en
talltopp och stirrade på elden I Men skogen stod så mörk och
andlöst tyst rundt omkring. Vinden hvilade, och bruset från
bäcken, som vi senast gått Öfver, tycktes endast vara en del af
stillheten. Det blef ännu mörkare under träden, — men
stjärnorna kommo fram allt talrikare, och snart började det skymta
och flamma af ljusa strimmor där uppe på himlen, och de
blefvo allt hvitare och bredare och lyste fram och försvunno,
utan att man kunde fasthålla dem. Det var norrskenet, som
tändts öfver den lugna, drömmande skogen....
Men hon sof så godt där på sin sköna granrisbädd och
kände icke i värmen från elden, att marken rundt omkring var
pudrad med rimfrost.
Så skredo timmarna, och stjärnorna började åter mattas
och slockna, trädstammarna skilde sig från mörkret omkring,
buskar och stenar kröpo fram, inbillningen drog sig undan for
den vaknande verkligheten, det skimrade något varmt rödaktigt
uppe i några moln — och så ilade solens första strålar fram
genom skogen och stänkte guld i talltopparna. God morgon,
god morgon där på granriset I
Ack, var det inte längre fram till Äbborrberg? En half
timmes vandring 1 Vi hade dock gått alldeles rätt i
skumrasket.
Hvad den varma chokladen smakade i Sundströms
uppeldade stuga i Äbborrberg! Och sådant trefligt litet hem, snyggt
och putsadt, och barnen rena och hela och väl uppfostrade.
Länge fingo vi icke dröja. Blott en liten utsiktstitt som
hastigast från den höga kullen bredvid stugan. Snöfjäll långt borta,
praktfulla, glänsande i morgonsolen!
Nu öfvertog Sundström lotsningen, och vi skildes från
vännen Holmgren, sedan han lofvat mig dels att stå nästkommande
turister till tjänst dels att ofördröjligt hugga upp eller
åtminstone »texta» (märka med yxhugg) en stig mellan Arvesträsket
och Äbborrberg.
Det bar nu utför mot Slussfors vid Ume älf, dit vi hade
ungefär 18 km, kanske något mera. Vägen från Äbborrberg
är god och epångad. Snart kommer man till den första af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
