Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porten, som vi genomforo, så djup att icke minsta känning af
strömmen iakttogs.
Snyggt och godt kvarter i TJmnås. Härifrån skulle vi ha
långlots till Tärna. .Och Dhandlandens son Per», en flink och
duktig yngling anmälde sig. (Skulle någon Defterkommande»
önska långlots från Abborrberg till Tärna, vill jag här upplysa,
att ofvannämnde Sundström på min förfrågan lofvat tjänstgöra
som bärare-rod dare-lots under den vägsträckan för 10 kr.
Båtarna fås i allmänhet kostnadsfritt mot det, att lotsen skaffar dem
tillbaka.)
Landskapet var tunnt snöbeströdt, då vi morgonen därpå
vandrade ned till Pers splitternya präktiga båt, den bästa vi
hittills haft under hela färden. Det var en lust att ro milen
fram till båtplatsen ett stycke nedanför Forsmark. Det gick
på en timme och några minuter. Det ståtliga Rifjället följer
med, snöbetäckt på topparna, scenerierna utefter stränderna
blifva allt mer fängslande, vattnet är klart som renaste glas,
och man ser de gröna gräsknippena vagga och buga nere på
älfbottnen.
Skada, att vi icke fingo se märkvärdigheten i Forsmark,
»Stor-Erik», den mörkhyade väldige jätten, ovärderlig vid
flyttning af järnspisar och liknande husgeråd. Och icke häller fingo
vi se den nyss skjutne älgen, som jämte jägarskaran väntades
hem hvarje minut. Men vi fingo i öfre gården (förträffligt
kvarter i) skåda månget vackert prof på västerbottnisk smak och I
skicklighet i väfning af brokiga sängtäcken. |
Vi hade icke hunnit så särdeles långt på mårkan från
Forsmark, då rop och hojtande hördes från den skogiga
fjällsluttningen på andra sidan älfven. Det var jägarne som
återvände med sitt byte i den klara, soliga förmiddagsstunden. Vi
skulle snart åter ned på älfven, som nu rann djupt under oss,
skummande och brådskande. Per tog litet försprång. Då vi
kryssat ned för den branta stenbacken, sågo vi Per redan i fart
med att draga en ny båt från buskarna fram öfver »fjärun*
(den kala strandremsan närmast vattnet). Pers fortfardighet
var blott en yttring af något, som alla våra lotsar under hela
resan hade gemensamt: påpasslighet, förtänksamhet, glad
tjänstvillighet öfverallt, där det gällde för oss och dem att vinna
tid och komma fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
