Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej voro värre trötta, än att vi kunde sitta och språka en god
stund, innan vi gingo till sängs.
Dagen därpå hyrdes en båt, och rodde vi, i sällskap med
ännu en turist, till Skattungbyn. Det var ett angenämt
ombyte på motion att nu också få använda armarna. 5 timmar
tog rodden på Oresjön. Det är en högt belägen sjö, mycket
djup, underbart vacker. Från Skattunge ett par mils marsch
till Orsa, som just icke tilltalade oss. Mest slimsfolk, endast
några »studdiga» karlar i hvitt vadmal sågo vi. Vi hade den
turen, att ångbåten en halftimme efter vår ankomst gick till
Mora. På hotellet där fans intet rum i följd af andshöfdingens
besök, men mat fans där, och det var, hvad vi i förstone
brydde oss mest om, ehuru det var ganska långt lidet på
dagen, och alla rum i byn sades vara upptagna. Vi hade just
ej ätit sedan morgonen. Då vi blifvit mättade, blef det ett
sökande, tills ändtligen sent omsider en vänlig pastor erbjöd
oss utmärkta rum.
Efter att följande dag hafva besett Moras märkvärdigheter
togo vi på aftonen skjuts till Bäcka för att genom Orsaskogen
leta oss väg till Älfdal. Denna skog utgör Orsas rikedom och
är kanske en af de härligaste i Sverige. Vägen är ej svår att
hitta, tack vare de af Turistföreningen märkta träden. Klockan
var ½10 på natten, då vi började uppmarschen till Fryksås
fäbodar. Vid en sorlande bäck åto vi vår kvällsvard bestående
af choklad, cakes och det härligaste vatten. Det fins säkert
intet mera stämningsfullt än en juninatt i villande skog.
Ingen människa visste nu, hvar vi voro, vi kände oss så fria
och lyckliga. Tysta och högtidliga vandra vi alltjämt uppåt,
endast då och då stannande, för att forska efter trädens röda
märken, våra vägvisare, som nu i skymningen ej voro så lätta
att upptäcka. En sofvande gård passeras. Skogen doftar barr
och linnéa, endast en munter bäck afbryter då och då det
majestätiska lugnet. Vi undrade, om vi ej skulle få se
skogsfrun eller någon rödlufvig liten nisse, ty att de funnos, kände
vi oss säkra om. Strax efter midnatt se vi framför oss de grå
Fryksås-stugorna. Vi gå in i första fäbod till höger och krypa,
för att slippa väcka någon, in i ladan. En sista blick genom
dörröppningen ut öfver skogstopparne och Siljan djupt därnere
med sjö och strand inneslutna i disig morgondager, därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
