Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kände oss om möjligt friare än vanligt, ty Olle bar
våra ränslar. — Då vi passerade utmed Stadjan hade
månskäran satt sig fast i själfva städet, de öfriga fjällen voro klädda
i ett lätt flor. Ingen, som ej en natt vandrat öfver en
högslätt bland fjällen, kan göra sig en föreställning om en
dylik färd.
Vid half 2-tiden kommo vi till en fabod, där Olles dotter
vistades, och gjorde där halt för ett par timmar. Som de båda
sängarne i stugan voro upptagna, sträckte vi ut oss på golfvet
med ränslarne till hufvudgärd. I stugan lågo utom vi, Olle,
en ung bonde från trakten, Olles dotter samt 2 barn.
Lyckligtvis kom frisk luft pilande in genom springor i taket och
den öppna spisen. Golfvet var bländande hvitt och beströdt
med friskt videlöf. Vi insomnade, kännande ett obeskrifligt
välbefinnande. Vi väcktes af tassande steg och kaffepannans
puttrande. Väl uppe, funno vi en ren duk på bordet och
ny-plockade vackra blommor i ett högt glas. Lilla Karin, den
äldsta af barnen, hade redan varit ute och plockat dem.
Så i väg igen, nu åtföljda af den unge bonden, vår
bekantskap från fäboden. Genom en duktigt våt myr, ner i den
morgonfriskt glittrande Lillfjätdalen. Olle var inne i Lillfjätens
gård och drack kaffe, hans lifselixir. Vi hade nu blifvit
riktigt goda vänner, Olle och vi. Under vår vandring på natten
hade han berättat så mycket för oss om björnjakter m. m.
I dag var han emellertid icke riktigt nöjd, solen gassade så,
att han var rädd höet därhemma skulle torka bort, innan han
hunne hem att slå det. Vi föreslogo honom därför, fast med
sorgsen håg, att försöka skaffa oss en annan förare.
I sällskap med 7 vuxna och 2 späda barn roddes vi i en
liten båt till Strömmens gård, där allesamman bjödos på kaffe.
Härifrån bar det af upp till Joles Jonasson från Särna fäbod.
Sällskapet hade nu ökat sig till 15 personer. Det var söndag,
och de skulle till Joles på besök. Åskan mullrade, och hettan
var tryckande. Just som vi kommit under tak, brast
regnet löst.
Där sutto vi nu alla kring väggarne i ett litet rum.
Brasan flammade i spisen och kastade ibland rökhvirflar in i
rummet, karlarne och ett par af kvinnorna rökte sina
järnpipor, det låg något fantastiskt, zigenaraktigt öfver det hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
