Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
takt bar det framåt. — Då vi talade om att vid framkomsten
till Hede telegrafera till en släkting, som föreställt oss det
omöjliga för oss att gå dessa obanade vägar, och nämnde att
adressera telegrammet till ett bolag, där han var anställd,
frågade bonden, om vi hade betaldt af ett bolag, för att vi gingo
så här. Sista delen af vägen hade man jämförelsevis slät stig.
Vi pröfvade då på att rida hvar sitt stycke, sittande gränsle
på våra sjalar midt emellan korgarne. Någon hvila var det
icke, men nöjsamt såsom ombyte.
Ifrån Råndalen till Hede kan man godt ufidvara förare,
man har en stig att följa och dessutom telefontrådar.
Klockan 2 voro vi i Hede, en stor treflig by med en ännu
trefligare gästgifvargård. Hundarne mottogo oss ilsket, men
människorna voro vänligare. Som vi icke ätit något sedan af*
fården från * Råndalen före 6 på morgonen och då endast 3
skorpor hvar, verkade det ytterst angenämt på våra hungriga
Binnen, då vid vårt inträde i gästgifvargårdens kök en . massa
fårska kakor togos ur ugnen och vi på begäran bjödos att
smaka dem.
Badinrättningen är för tröttade vandrare en ljuflig
inrättning, dit ställdes också strax vår kosa. Badgumman frågade,
om vi skulle ut och taga tjänst, hvilket betydligt smickrade
oss. Vi hade ej trott, att vår kostym efter alla strapatser var
nog snygg att föranleda en sådan fråga.
Gumman i gästgifvargården förundrade sig storligen öfver
oss. Hon fick nog aldrig klart för sig, hvad vi kunde vara
för ena, men behandlade oss, det onktadt, med den
innerligaste. välvilja. (I Högboms resehandbok står om Hede
gäst-gifveri »ordinärt» och om Hedevikens »godt», säkert är detta
ett misstag och menas tvärtom.)
Vägen från Hede till Hedeviken är den vackraste biten af
farden till Berg. Ljusnan flyter länge utmed densamma. Vid
»Donisdalen» blir den bred och forsande, därifrån ter sig
Sonfjället också grannast. Nu var det lågt vatten, men om våren
lar det gå Lögt upp på vägen, så att den åkande måste lägga
upp fotterna på framsätet i vagnen och undgår ändå inte att
bli våt.
I »Jämtland» af Högbom tillrådes turisten att från
Vemdalen följa gamla landsvägen. Vi lydde ett annat råd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
