Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna i Pite Lappmark. Då vi kommo dit, lyste just
kväll-solen öfver de välbyggda gårdarna och det lilla rödmålade
kapellet, som stack upp ur löfskogen, och när vi så,
söndagskvällen till ära, fingo höra klangen af kapellklockan tona ut
öfver sjö och fjäll, lade sig en underbar helgdagöötämning öfver
den täcka byn, som låg där afsides i en liten vrå bland bergen.
I Jäkkvik vidtar vägen till Norge. Någon egentlig
fjällvandring får man inte tro, att den bjuder på, ty en god del
af den tillryggalägges i båt, och själfva stigen går i allmänhet
i dalen. Först mellan Merkenes och Kraddis kan det bli tal
om en bergspromenad. Men om man också för det mesta
håller sig på sjöarna och i dalarna — hvilket för öfrigt
måhända de flesta betrakta såsom en fördel — så erbjuder vägen
i alla fall mycket af intresse och storartad naturskönhet.
Först har man att fara på sjön Jäggejaur, hvarefter man
passerar en kortare »mårka» (omkring en half timmes väg) för
att komma till Ringselet, som öfverfares på en half timme.
Här ligger åter en mårka, som emellertid är liten nog att
kunna expedieras på 5 minuter, och sedan kan man på
Säd-vajaur ro ända fram till Ballastviken (lVa timme).
Sädva är ett på naturskönhet rikt vattendrag. Dess
stränder äro visserligen jämförelsevis låga, men ofta nog utmärkt
vackra, och kort innan man anländer till Ballastvikens
fjällstuga, öppnar sig en utsikt af storartad karaktär. På vägen
mellan Ballastviken och Vuoggatjålme passerar man Rånekjokk,
som man ingalunda må försumma att besöka. Fallet
upp-gifves vara omkr. 46 meter högt och är ett af de mest
pittoreska i vårt land. Då vi sågo det, var vattenmassan
ej synnerligen stor, och det gjorde därför icke det mäktiga
intryck, som jag väntat mig på grund af afbildningen i C. A.
Petterssons »Lappland». Men ovanligt vackert var det ändock
och tycktes mig vida öfverträffa många andra mer kända och
berömda vattenfall. Genom en platå delas det i två fall, ett
öfre och ett nedre, af hvilka det senare vidgar ut sig till en
ansenlig bredd och likt en tunn slöja glider ner öfver den
mörka klippan.
Från Ballastviken till Vuoggatjålme foro vi på 4 timmar.
Efter 21/) timmes rodd nådde vi nordändan af Sädva och hade
då att vandra en half timme öfver en mårka. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
