Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska mödosam promenad, ty i följd af en regnskur midt på
dagen var stigen erbarmligt våt, och det lät kipp-kjapp fer
hvarje steg, man tog. När därtill kom, att Lapplands
plågoandar, myggorna, nu voro i sitt rätta esse — ty när det
vankats våtvaror, är myggen lifvad — vardt det nästan väl mycket
af lifvets vedermöda. Och då vi ändtligen nådde fram till
Vuoggatjålmejaur, blef det just ingen lisa, i ty att det blef
ett fasligt besvär att få ut båten i den grunda sjön. Slutligen
gick det ändå, och genomvåta och knottriga af myggbett kommo
vi fram till Vuoggaijålme fjällstuga, där vi öfvernattade. Den
ligger alldeles vid foten af Tjidtjakk, som lämpligast bestiges
härifrån. På andra sidan om sjön höja sig mäktiga
bergsträckningar, bl. a. det imposanta Ferras, och ror man ut en bit, ser
man den ståtliga topp, som gemenligen kallas Teusafjäll. Hvad
det berget rätteligen heter, fick jag aldrig reda på, men »vi
kallar det Teusafjäll liksom med ett öknamn» sade man; om
innebörden af »öknamnet» kunde man ej heller upplysa mig.
Dagen därpå gingo vi till Kraddis i Norge, n. b. med
vederbörliga mellanékof af rodd. Först foro vi en kvarts mil
i båt, hvarpå som vanligt en mårka beredde litet omväxling;
så åter en half mils roddtur uppför Tjaktjajaur och en
promenad af ungefär samma längd. Här och där äro några
bäckar att passera, hvilka emellertid ej äro bredare och
stridare, än att man ledigt kommer torrskodd öfver. Vid
Mer-kenes — den sista fjällstugan på svenska sidan — börjar den
intressantaste delen af vägen, en ordentlig bergvandring öfver
klippor och snödrifvor. Naturen är här storslagen i all sin
vilda ödslighet. I midten framför oss tronar det
pyramid-formiga Teusafjäll, nästan höljdt af snö, och på sidorna höja
sig långsträckta, kala berg från hvilka älfvar och bäckar
skummande forsa ner; vända vi oss om, se vi hela dalsänkan, som
vi passerat, instängd mellan de höga Qällen, hvilka skifta i
matta, förtonande farger ända bort till Peljekaisses
tvillingspetsar. Det är, som ville Lappland än en gång visa oss sin
storartade, majestätiska natur i all dess egendomliga fägring,
innan vi lämna det och vandra in i ett annat land. Ty nu
äro vi snart vid riksgränsen. Inom en stund se vi den djärfva,
snöfria spetsen af Solvaagtind — det första norska fjället, som
träder våra blickar till mötes — och när vi hunnit något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
