Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge, om ock af mera prosaisk art — det är så ondt om
mygg här väster om Kölen. De tyckas vara goda patrioter, de
där lappländska myggorna, ty sedan de i samlad skara följt
dig upp till riksgränsen och i korus surrat sin afskedssång i
öronen på dig, försvinna de så småningom, och när du hunnit
ner till Kraddis, tyckas de så godt som alideles hafva
öfver-gifvit dig. Sörjda och saknade torde de väl knappast blifva.
Från Kraddis hinner en någorlunda god fotgängare rätt
ledigt på två da’r till Rognan, en by vid nedersta hörnet af
Skjserstadfjorden. Är du trött efter fjällvandringen, kan du
åka dit, ty här äro vi så pass nära kulturtrakter, att man
består sig med landsväg. För några år sedan lär den ha varit
på sina ställen skäligen dålig, men undergick i somras en
tämligen genomgående förbättring. Häst torde man utan svårighet
kunna få, då trakten är ganska tätt bebyggd. Sedan man
passerat Junkerdalen, blir vägen jämförelsevis ointressant, om
också några ställen erbjuda en verkligt storartad utsikt. Ett
af dem är Nordnaes, hvarifrån man har en utmärkt vy öfver
01fjeld, hvars bländhvita snö bildar en vacker kontrast mot
de omgifvande lägre bergens mörka grönska. Det är en utsikt,
som har ganska starkt släkttycke med Interlakens bekanta
«Blick auf die Jungfrau».
Rognan är för främlingen tämligen ointressant, och man
lämnar det, så fort sig göra låter. Ty det förhåller sig med
den byn, som det enligt Heines uppgift är med en viss tysk
stad:’ Dsie gefällt einem am besten, wenn man sie mit dem
Rucken ansieht». Också kände jag mig rätt belåten, när jag
fick sätta mig ned i den roddbåt, som skulle föra mig till
»Dampen», hvilken enligt bruket här uppe låg ute på fjorden
och lät småslupar upprätthålla trafiken med land. »Dampen»
gick till Bodö, men som vi ämnade oss till Sulitälmatrakten,
stego vi af i Finneide, därifrån vi med en af Sulitälmabolagets
båtar reste till Skjönstaa. Här vidtar järnvägen, som går till
Fossen vid Langvand. Det torde vara en af de allra
intressantaste och mest måleriska järnvägsroutema i Norden. Banan
går alldeles intill fjällväggen vid randen af en skarpt sluttande
brant, ofvanför den strida Langvandsälfven och svänger sig i
vindlingar förbi de talrika »fossefald», hvilka dånande brusa
ner från bergen. En och annan passagerare finner kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
