Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga syra (Rumex Acetosa /? alpina); den andra, som bär
det lapska namnet häbro, är en genuin fjällväxt, (fjällsyran,
Qxyria digyna). Den kanske viktigaste och icke minst
tidsödande delen af fiskarlappens bergningsarbete under
högsommaren är insamlingen af dessa båda örter, af hvilka den
förstnämnda förekommer ymnigast, men den sistnämnda anses
värdefullast. Under vackra solskensdagar begifver man sig då
stundom mangrant uppåt fjället, medförande säckar för
växternas insamling. Användningen består sedan däruti, att
örterna kokas tillsammans med mjölk och någon Uten tillsats af
mjöl till en tjock välling, som ingalunda är osmaklig.
Vi hade ganska svårt att meddela oss med vårt värdfolk,
och teckenspråket måste ofta anlitas. Vår roddares svenska
ordförråd var också allt för klent, för att han skulle kunna
tjänstgöra som tolk. Med Petter Mattsson koin man dock
nöd-törfteligen till rätta, ehuru man å ömse sidor ofta måste anlita
sin fantasi för att fylla ut halfförstådda meningar. Gubben
förklarade, att hans åldriga mor, som i yngre dagar varit
mycket bland svenskar och därigenom bättre förstod språket än
han, gärna skulle velat samtala med oss, men som hon ty värr
var fullkomligt stendöf, var detta en omöjlighet.
Trots $et stora svalg, som språkolikheten befäste emellan
oss, blefvo vi dock ganska hemmastadda på platsen, och när
vi på måndag8middagen, efter slutad sådd, bjödo farväl, var
det som om man hade skilts från gamla bekanta. Med
oväntad hjärtlighet skakade de hederliga människorna hand med
oss. När vi kommit ned till båten, få vi se åttioåriga farmor
komma linkande efter oss i backen. Henne hade vi alldeles
glömt, där hon låg i sin undangömda vrå. Men nu kom hon
också och ville skaka våra händer till afsked. Kanske
härnäst, när en daro *) besöker denna aflägsna bygd, är hon icke
mer bland de lefvandes antal.
Under återfärden gynnades vi af det allra grannaste väder.
Sjön låg som en spegel, luften var klar och ren, och underbart
vacker var utsikten öfver fjällen, som nu tydligare än någonsin
•) Lappens benämuing på svenskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
