Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen håller han sig lugn och bjuder ut sig till spegel åt
skogens vilda träd.
Jag var uppe på amfiteatem i denna naturens stora cirkus:
en klippa, hvars fot älfven sköljer och som brant reser sig från
dalens botten till vid pass en tredjedel af de omgifvande
höjdernas nivå. Här är som på en skådebana. Själfva scenen
är Nittälfsdalen söderut i dystert perspektiv med mörka skogar
till bakgrund. Sämst är det med parterren, den är ojämn och
besvärlig. Första raden åt höger utgöres af Bottenbo, som
ligger där på en afschaktning i berget, antagligen en
ursprunglig kolbotten; åt vänster af östra älfhöjden, Bergqvistens icke
att förglömma. När aftonskuggorna sänka sig ned öfver dalen,
har denna plats åtskilligt att bikta. Man kan här känna,
huru naturens hjärta slår, man kan märka, huru tungt det
suckar i skogen.
Den natten låg jag ordentligt och sof, såsom man sofver
på halmmadrass med höglandsluft i lungorna. Jag vaknade
därvid, att regnet piskade mot gafvelfönstret, och, när jag tittade
ut, så hade berget öfver Bottenbo sorgflor på hatten. Tunga,
jagade skyar drefvo fram öfver himlahvalfvet. Åter en regndag.
Ursäkta, att jag kände mig något nedstämd. Om en stund
lättade det en smula, men så åter igen skockade sig de
regn-digra molnen. Jag tänkte: här är ingen annan utsikt än
blöt-ning, frukosterade och gaf mig i väg. Vandrade i regnväder
en half mil ned till Stora Kumlan.
Och jag, som hade tänkt att öfver Bottenbo och
Vinterhöjden slinka ned till Silken i Hellefors och sedan väster ifrån
anlöpa Storhöjden, målet för min dagsled. Nu fick jag färdas
en väg, som jag väl kände till förut. Hvisslade för att
öfver-rösta regnet och väckte förvåning hos en vandringsman, klädd
i skinntröja, som helt a propos uppdök vid sidan om vägen
från en gångstig.
»Å, se god dag Jan Erik! Hvart hän?»
»Till Hällarne*) för att köpa kaffe och socker.»
Vi hade träffats förr och en gång gjort sällskap uppåt
bygderna. Men då hade Jan Erik hästen med sig, ett »ärligt
kritter» för att begagna husbondens uttryck. Och nog behöfs
*) En anspråkslös handelsbod i östra ftlfhöjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
