Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det en viss ärlighet hos hästarne för att kunna taga sig fram
med lass på dessa knaggliga vägar.
Vid Stora Kumlan göra vi halt en stund. Byn ligger på
jämn mark och lämpar sig till hviloplats; men strax nedanför
gårdarne börjar samma historia, som i Älfhöjden: en ganska
skarp sluttning ned emot en dal, som skiljer Djupdalshöjden
från Brattberget och som på sin botten rymmer en sjö, St.
Kumlan, hvilken med omgifningen tar sig ut ungefär som en
aflång soppskål med höga bräddar. Vi göra, hade jag så när
sagt, en kullerbytta ned i dalsänkan, passera på en vinglig
spång en bäck och äro därmed framme vid ett litet, högst
ruckligt ställe, benämndt Urmakartorp. Det ligger riktigt i
skymundan, och jag skulle aldrig ha talt om det, om vi icke
här hade en af traktens märkvärdigheter, ett minne från den
finska tiden, då folket ännu bodde i rökstugor.
Stugan är ytterst förfallen, Mannen, som bor där, hade
fått nys om min ankomst, hvarför han visligen begifvit sig till
skogs och tagit nyckeln med sig. Mim genom en utslagen
ruta i fönstret kunde jag göra en titt in i pörtet, som
upptager större delen af byggnaden och är afetängdt från köket
medelst en vägg utan dörr. Någon vidare bekvämlighet hade
icke finnarne begrepp om. För att komma in i sofgemaket,
måste man klättra genom en lucka, ungefär som på en lada.
Jag tänkte också: det här måtte väl aldrig ha begagnats som
boningsrum, utan som torkria och tröskbod; men Jan Erik
försäkrade sig minnas, då folk både bodde och sof i den svarta
stugan med ugnen i hörnet snedt emot ingången till höger.
Ugnsöppningen ligger nära golfvet, endast skild därifrån af
en trapplik förhöjning. Barnen brukade, sedan värmen sakftit
sig, krypa in i ugnen, där de sutto och gassade sig och sögo
på fingrarne, medan katten sträckte sig lättjefullt i värmen.
Medan vi äro i farten, ber jag att få föra läsaren till ett
par andra platser, där dylika rökstugor också förekomma. Vi
begifva oss för den skull upp till byn igen till de norra
gårdarne, som kallas Sobbo. Härifrån går en väg nästan rakt
söder ut till en gård, kallad Bergvalls. Strax nedanom gården
ligger St. Kumlans skolhus på en dyster plats mellan bergen.
Fortsätta vi på gångstigen, som leder därifrån uppåt Stor*
höjden, så komma vi till ett litet torpställe, Stångbygge, vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
