- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
49

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

foten, hvarvid lian själf och rorgängaren för hvarje gång
insveptes i ett tätt ångmoln. Emellertid bar det i väg, och vi satte
oss på öfre däck för att beundra utsikten; den befanns likväl
vara föga intressant och fortfor att så vara ända fram mot
Sunne, där bergen blefvo högre och där det var särdeles
vackert i det smala sundet. Traktens herrar voro också ute och
reste och gjorde sig en glad dag på öfre däck, framför
»styrhytten». Platsen var likväl litet illa vald, ty helt äpropos
blåste kapten för en brygga och en af herrarna for i höjden som
en raket — han satt på ånghvisslan!! Tablå!

Hela påföljande förmiddag skulle vi få stanna i Sunne,
men då detta blef alltför tråkigt, gjorde vi en liten utflykt pr
ångbåt tillbaka söderut till Rottneros, där vi beskådade ett f. d.
vattenfall, hvars vatten nu nästan helt och hållet användes i
industriens tjänst, en timmerränna, en mekanisk verkstad och
ett pappersmassesliperi. Det senaste var särskildt intressant.
Fram på middagen kom så »turbåten», denna gång en riktig
ångbåt, och det bar åter i väg mot norden, förbi Sunne och ut
på Öfre Fryken. Här började det riktigt vackra i Värmland,
det som vi länge väntat på och som vi trodde skulle genast
framträda, då vi öfverskridit landskapets gräns. Men
järnvägarna, åtminstone stambanan och Bergslagsbanan, äro tydligen
icke byggda endast med hänsyn tillt uristernas fordringar;
utefter de bandelar vi beforo sågo vi inga andra vackra trakter än
den östra Bergslagen (Daglösen, Herrhult etc.) och
Arvika-trak-ten, eljes nästan ingenting. Här uppe var det emellertid något
annat — höga berg och skogklädda stränder, löfskog och
barrskog, behagligt växlande, bidrogo att göra denna del af vår
resa, ångbåtsfärden mellan Sunne och Torsby, särdeles angenäm
och minnesvärd. Ju högre mot norr man kommer, desto högre
och brantare bli bergen och desto mera anslående landskapet.

Vid Torsby brygga väntade skjuts, vederbörligen
eftertele-fonerad från Sunne. Trakten blir norr om Torsby allt
vackrare och vackrare för att slutligen så att säga kulminera vid
Östmark, den ovedersägligen vackraste trakt vi sett i Värmland.
Marken är mycket kuperad och landsvägen går i ett oändligt
antal backar och krumbukter. Den vackraste punkten är kan-

Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1895, 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free