Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
egentligen endast vid Köjdens strand och i Mulltjärn (se
framdeles), som sådana gårdar sågos, eljes rådde här i allmänhet
stor fattigdom, i första hand beroende på jordmånens dåliga
beskaffenhet. Stenigare mark torde man väl också knappast
kunna uppleta annorstädes i Sverges land och det var också
den vanliga klagan här uppe, att marken var så stenig och
kostsam att arbeta upp. Man for då hällre till Amerika än
man försökte ta upp ny jord här i finnskogarna, och har man
en gång sett jorden här, så undrar man inte därpå; det allra
underligaste är kanske i stället, hur man verkligen har lyckats
arbeta upp så mycket mark här, som man gjort; det vittnar i
sanning fördelaktigt om folkets seghet och arbetskraft. Den
förnämsta biinkomsten skulle väl häruppe vara
skogsafverkningen, men äfven denna förvärfskälla har till stor del redan sinat
ut. Under hela vår resa i Värmland sågo vi nämligen till vår
stora förvåning ingenstädes i skogarna ett enda fullmoget träd,
utan allt var taget, som kunde tagas, rubb och stubb. Det
var bara på ett enda ställe, som vi lyckades få se riktiga träd
— det var nedanför en gård vid sjön Kläggen i Östmark; där
stod det verkligen fem—sex ordentliga granar, tydligen
kvar-lämnade som en kuriositet för att visa folket, hurudana träden
sågo ut på den tid, då det ännu fanns träd i Värmlands stora
skogar. Men eljes!
Särdeles påfallande var den stora mängden björkskog,
minnen efter finnarnes svedjebruk, det för finnarna egendomliga
sättet att »odla» jorden. Det gick så till: man högg omkull
ett skogsstycke, brände upp trädstammarna och sådde i askan.
Första året fick man en medelmåttig skörd, andra året mycket
litet, tredje året ingenting alls och så var det att börja om
igen på ett nytt ställe. Den gamla sveden lämnades åt sitt
öde och betäcktes så småningom under årens lopp med löfskog,
hvilken först efter mycket lång tid gaf plats för barrskog.
Detta förklarar tillvaron af den myckna björkskogen här uppe,
hvilken nog äfven »den skulle ha sitt stora värde, om den låge
i närheten af större städer och goda kommunikationer, men som
här knappt är värd någonting alls. Svedning förekommer för
öfrigt ännu på sina ställen, troligen väl då i allmänhet på björk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
