Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Ty Nurnberg haller ej hvad det lofvar. Man har så ofta
hört och läst, att det skulle vara en stad, som bättre än de
flesta bevarat sin medeltidskaraktär, att själfva dess namn blifvit
ett begrepp, en typ. Så kommer man dit och finner — en
modern storstad, full af fabriksskorstenar, med spårväg längs
alla hufvudgatorna, gas och elektriskt ljus i hvar enda vrå.
Söker man, skall man visserligen med Bædekers hjälp finna
rätt på en del högst intressanta gamla hus — för att nu icke
tala om den präktiga stadsmuren och kyrkorna. Men de drunkna
alldeles i mängden af ointressanta och imiterade och förfalskade.
Och dessutom, de bästa af dem tillhöra renaissancen, alls icke
medeltiden.
Nej, Nurnberg blef mig en »skuffelse». Tacka vet jag
Visby. Jag kom hit med svenskens vanliga misstro mot allt
svenskt. Därför har jag också sluppit alla missräkningar.
Tvärtom, min vistelse här har gestaltat sig till en rad af
öfver-raskningar, den ena behagligare än den andra.
Ty det är härligt, detta Visby. Plär ha vi äkta
medeltidstycke. Nurnberg har följt med sin tid och bevarar därför
endast rudimentära kvarlefvor från sin medeltid. Med Visby
är det en annan sak: det har stannat i utvecklingen — ty det
nya, som blygt tittar fram här och hvar, bär helt och hållet
karaktären af embryoniska anlag. Så är det nu en stor ruin,
en minnesvård öfver ett väldigt förflutet. Den tornkrönta
ringmuren, som blodats i så mången krigisk dust, har blifvit en
kyrkogårdsmur, till värn om de fallnes grafvar. Dess storhet
är förtidens, icke nuets.
Ty det är en längst förfluten tid och en annan värld än
den vanliga, som möter den, som väl kommit in genom någon
af de måleriska stadsportarne. De smala slingrande gatorna
med historiska namn och historisk stenläggning äro
sammanflätade till en fullkomlig labyrint. Genom gränder, som närmast
likna mörka korridorer, leta vi oss ned till S:t Hansgatan eller
Strandgatan. Hvilka perspektiv erbjuda de icke! Här och livar
är ett hvalf spändt tvärs öfver gatan — det är en myndig
köpmansfurste, som på detta själfsvåldiga, men pittoreska sätt
förenat sina båda motstående hus. Och dessa hus sedan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
