Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Visserligen har snikenheten längesedan bortröfvat
grafste-narne, som en gång täckte golfvet. Man saknar emellertid icke
heller dem, ersatta som de äro af den finaste gräsmatta. Och
på samma sätt är det med de härliga fönstren: i stället för det
målade glaset i deras rosettverk glänser där nu valnötsträdens
varma grönska eller en yfvig murgröna, som slingrat in från
klostergården utanför. Genom en spetsbågig portöppning tittar
man in öfver denna. Den har tillhört det berömda
Franciskanerhuset; här låg dess »refeetorium», där brödernas
idormito-rium», där biblioteksflygeln med den dyrbara
manuskriptsamlingen. Nu mera är det dock endast några grofva grundmurar
och hvälfda källrar, som återstå af all denna härlighet. Och
»klosterbrunnen» där .i midten.
Detta var gamla Karin. Men man fylles af samtfia
beundran, samma svärmeri i nästan hvilken som helst af de öfriga
ödekyrkorna. Det kan tvistas om, hvilken som är den skönaste
— särskildt S:t Nikolaus med sin mera manliga skönhet gör härvid
Karin rangen stridig. Men för den, som ger sig tid att något
fördjupa sig i deras växlande former och icke blott låter sig
jagas fram af en babblande guide, äro de alla lika intressanta.
Ty allesammans stå de där som vältaliga minnesvårdar
öfver en tid, som med all sin råhet och allt sitt barbari dock
var så stor och så stark. Och allesammans tala de samma
språk om en offervillighet och en skapande kraft, som stå långt
öfver, livad vi kunna uppvisa. Eller skulle vår tid mäktat
skänka Gotland dessa mer än hundra kyrkor, som den lilla ön
har kvar sedan sin medeltid, vår tid, som ej ens mäktar
nödtorftigt underhålla dem alla? Visserligen icke.
Ty det är icke blott rikedomen, som saknas — kanske
minst den. Och den vackra, lätthandterliga kalkstenen finns
ännu kvar i outtömliga lager. Men livar fins det trosnit, som
häraf formade dessa stolta tempel, som tjusa oss ännu i sitt
förfall, hvar det konstsinne och den konstfärdighet, som
smyckade dem? Den gamla konstfärdigheten är så godt som
försvunnen från Gotland. Trosnitet står det kanske något bättre
till med — därom vittna ju bland annat också de talrika
guds-hus, som på senaste tiden uppförts i Visby för enskilda för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
