Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Vår dag skola vi nu söka använda på bästa sätt. Först
besluta vi oss för ett besök hos »Hobergsgubben». Om honom
har du nog hört talas. »Ingalunda vill jag vara den sämste,
sade Hobergsgubben», är ett uttryck, som är gängse äfven utom
Gotland. Det hänför sig till en saga om bergatrollets rika
faddergåfvor af guld och silfver till en fattig bonde, som ställt
sig väl med den gamle och därför vågade bjuda honom till
barnsöl.
»Hobergsgubben» är, såsom man kan förstå, namnet på
en groft ansiktsliknande klippbildning, som danar yttersta pynten
af Gotland söderut. Berget nämnes Hoburgen eller Hoborgen.
Vägen ditned är från Burgsvik vid pass 1 1/2 mil och går
tätt förbi Vamlingbo och Sundre kyrkor, värda att en kort
stund tagas i betraktande.
»Sedan man, förbi flere vilda klipphöjder» — säger Bergman
— »hvilka bära de ålderdomligt ljudande namnen »Häus-rygg»,
»Marbade-häue», »Triburg» och »Annburg», kommit fram till
det sydligast belägna »Burg» eller det egentliga Hoburg, och
på en smal stig — den enda, som finnes — hunnit upp på
bergets alldeles släta och nakna plan, så öfverraskas man här
af den lika storartade som egendomliga utsikten. Man ser sig
omgifven af det oändliga hafvet på tre sidor; från tre håll hör
man bränningarnas brus, och blickar man utför bergets nästan
lodräta (på flere ställen delvis urgröpta) väggar, ser man på
den smala strandremsan ofantliga klippblock, likasom af
jättehänder kastade om hvarandra. Och hafvet erbjuder, under
hela den tid, som sjöfart kan idkas, ett ståtligt navalorama eller
skeppsskådespel, ty små och stora ångare med sin mörka, än
rätt uppstigande, än långs horisonten hvirflande rök, små och
stora farkoster i livitglänsande segelskrud ila dagligen förbi i
olika riktningar och på försiktigt afstånd från här utskjutande
ref och grund. — —
»En admirabel prospekt, en veritabel theater!» utropade
på 1740-talet superintendenten Jöran Vallin om detta berg.
»Hoburg», — yttrar Karl von Linné i sin »Gotländska resa»,
— »är ett af det märkvärdigaste, som naturen formerat på hela
Gotland, och det ligger här ti}l oändlig höjd, såsom ett det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
