Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
skönaste kasteli, på alla sidor perpendikulärt, där berget icke,
nere vid roten, på flere ställen är smalare».
Höjden är visserligen icke oändlig, men man tycker
sannerligen så, där man står framför den oändliga utsikten af
himmel och haf. Hoburgs platå ligger 125 fot öfver hafsytan samt
har i norr och söder en utsträckning af nära 400 samt i öster
och väster af vidpass 145 steg.
Går man ned på den smala sluttande strandremsan, ser
man brokiga marmorblock, af hvilka flere äro så stora, att
enligt Linnés ord, »tjugu par oxar ej skulle mäkta att röra ur
stället något af dem.» Dessa kringströdda jätteblock hafva
ofta alldeles rätliniga konturer och de likna än en talaretribun,
än ett altare, än söndersprängda fästningsmurar. Man ser
talrika grottor, genombrutna klippor samt af vågorna svarfvade,
utåt kupiga partier, på hvilka synas talrika, vågräta linier, i
hvilka man läser historien om de aflagringar, genom hvilka
berget i forntiden blifvit så småningom bildadt. Afven de ofvan
nämnda mindre »burgarne» hafva mot väster många grottor,
minnen af vågornas forntida strid med och delvis vunna seger
öfver kalkstenen. I »Triburg» finnes den största af dessa
grottor: den liknar en hvälfd kammare, som sträcker sig långt in
i nordlig riktning och kallas »Hobergsgubbens sängkammare».
I närheten däraf har naturen åt en uppskjutande klippa lekfullt
gifvit likhet med ett kolossalt människohufvud. Det är en
verklig bröstbild med berget till piedestal. Sedd från en viss
punkt, har denna bild panna, öga, näsa, läppar och haka i
tydlig profil. Det är naturligtvis bilden af den, som i sagotiden
residerade i grottan och som herskade öfver trakten — den
rike, mäktige, skrytsamt gifmilde, trolske Hobergsgubben.»
Men — trollet får nu ej längre lefva i fred. I hans kamrar
dåna nu släggorna mot spetten och stenblocken brytas ur
klippan. Här tar man nämligen den rödaktiga »Hoburgsmarmorn»,
som redan pryder många praktbyggnader i vår hufvudstad och
på andra ställen.
Efter besöket hos Hobergsgubben, som får göras i
sär-skildt bestäld skjuts, tages återvägen till Burgsvik och vidare
därifrån till Öja ståtliga kyrka, som är uppförd omkring 1232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
