Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
Till fjälls.
Om man jämför uppgifterna för högfjällsresanden hos oss
och t. ex. i Schweiz eller Norge, så är skillnaden efter hittills
vanliga förhållanden mycket stor. Där ute är
»tindebestigningen» eller alpklättrandet målet. Man förflyttar sig hastigt
och bekvämt till skådeplatsen för sin idrott för att börja efter
konstens alla regler och med friska krafter. Hos oss däremot
är vanligen det afsedda målet mera allvarligt, vistelsen i
högfjällen afser något nyttigt arbete, såsom topografisk
kartläggning, geologisk eller botanisk forskning eller dylikt. Men
naturligt är, att därvid mycket ofta ingår »tindebestigning», som
kan vara precis lika spännande och halsbrytande som i alperna.
Utan att närmare inlåta oss på skildringen af denna idrott
såsom sådan, då den ju varit föremål för en särskild uppsats i
denna årsskrift*), vilja vi blott betona tvänne oeftergifliga vilkor
för den som företager sig svårare fjällklättringar, nämligen 1)
starka och lugna nerver samt 2) klok försiktighet.
För resan i högfjällen äro vi nu hänvisade till mera
primitiva fortskaffningsmedel: våra egna ben för oss själfva och
en mindre eller större karavan af bärare för vår utrustning,
proviant och tält. Ej sällan blir man i tillfälle att använda
renar eller hästar till klöfjning af bagaget. Alldeles
undantagsvis händer ock, att ridhäst kan anskaffas för kvinnliga
turister vid färden Kvikkjokk—Sulitälma. Själfva anskaffandet af
bärare är ofta förenadt med rätt stora svårigheter, hvilka
vanligen stå i direkt förhållande till resans längd och väntade
ansträngningar. Om man t. ex. skall göra en vandring från
Kvikkjokk öfver till Sulitälma, är det i regeln lätt att få folk,
ty med n. v. taxa af 20 kronor för hvarje bärare blir det ju
god förtjänst för 5—6 dagars frånvaro från hemmet. Bördan
räknas till 17 kilogram. Men gäller det att få folk med på
dagpenning i fjällen (3 kr.) under några veckor, då blir det
annat. Snarlikt är förhållandet litet hvarstädes i de öfversta
af svenskar eller finnar bebodda trakterna. Den rent lapska
befolkningen är dock i regeln vida lättare att komma öfver ens
’) Årsskriften för 1889, sid. 52,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
