Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152
misslyckas detta aldrig för en lapp. Trots regnet, som snart
öfvergår i snöslask, äro vi tidigt i väg.
Om jag nu fortsätter mitt, ur den stora högen tagna,
exempel från resan 1883 (augusti), så möta vi efter någon timmes
marsch den svåra Standarjokk, hvilken nedstörtar från
Pårtefjällens centralparti. Den har svällt oerhördt och rullar fram
i vildaste fart med forsvågor vida högre än stränderna. Här
skola vi öfver! Vi äro en stund rådvilla, men det måste ske.
För att ej renbördorna skola bli genomblöta, måste de aflyftas.
Hvarje karl tar dubbel börda — vid svåra vadningar är det
nämligen bättre ju mer man är nedlastad, ifall svårigheten
beror på strömmens styrka —så binda vi oss tillsammans 3 man
med ett rep kring lifvet, pröfva våra stafvars styrka, tilldraga
skobanden förtvifladt hårdt kring smalbenet, så att ej vatten
kan intränga i skorna, och — klifva i! I början går allt bra,
men så komma vi småningom ut i värsta forsen, där
forsvågorna skölja öfver armbågarne. I denna bäck är vattnet
lyckligtvis klart och stenarne fria från slam, så att enda
svårigheten är att motstå forsens styrka. Därför ligger man starkt
på stafven, undviker att lyfta fötterna, som blott skjutas tum
för tum, och söker smyga sig så nära som möjligt i lä invid
den säkraste karlen. Och så äro vi lyckligt öfver! Renarne
reda sig förträffligt och simma i värsta forsen -— ty renen är
så hemmastadd i det våta elementet, att han, enligt en
gammal lapsk myt, i tidernas begynnelse höll på att af vår Herre
göras till ett — sjödjur. Därom vittnar den hafstång, som
ännu växer helt prydligt på hans hufvud. — På tal om svåra
vadningar vill jag anföra ännu tvänne exempel, emedan de äro
i väsentlig mån olika den nyss nämnda och sådana — i
motsats till fjällbestigandet — sällan skildrats. Det ena afser starkca
jökelälfvar. Värst bland dessa är Vuojnesjokk invid
Sarjektjåkko. Forsen är ingalunda så stark som i den nyssnämnda
Standarjokk 1883, men vadningen försvåras i oerhörd grad
därigenom, att jökelvattnet är tjockt som en lervälling och att de
ansenliga stenarne äro belagda med centimetertjockt slam,
hvarigenom de bli hala som tvål. Halkar man och råkar ned i
hålet mellan dem, har man naturligtvis ganska säkra utsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
