Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
sikten. Söder om Gautsträsket och Kylan resa sig
Kivart-fjället och Ripowardo med sina väldiga snömassor. Ofver
samma fjällplatå, på hvilken vi nu befunno oss, höjer sig det
spetsiga Stuopivare med moln kring sin hvita hjässa. Hela
bergskedjan kallas Ammerfjäll. Norr om Vindeln känna vi endast
ett fjäll till namnet, nämligen Riäkenfjället.
Men det blåste kallt däruppe, och vi nödgades att anträda
nedstigandet. Det bar nu i väg ned mot Karsbäcken. På
af-stånd syntes dess öfre lopp som ett smalt silfverband. Vi
hörde redan, huru den brusade nere i skogslandet. Så
småningom blir marken allt mera oländig. Vi komma Karsbäcken
närmare. Efter en mödosam väg genom väldiga klippmassor,
sågo vi till slut de öfversta fallen.
Enligt min mening kunna väl ej dessa fall räknas till några
af de mera betydande i riket. Tvärtom! Men sevärda äro de
likväl, det måste man medgifva. Det ena fallet följer
oafbrutet på det andra, hvart och ett amkring 2 å 3 meter högt, och
i sådan strid fors brusar bäcken fram på en sträcka af mer än
en half mil, alltjämt mellan väldiga klippor. Som bäcken ej
för med sig någon större vattenmassa, är den sevärd blott under
försommaren, när fjällfloden kommer. Under sensommaren
torde den till största delen vara uttorkad.
Vi följa bäckens lopp. För att få se den riktigt noga,
måste vi hålla oss så nära den samma, som de jättelika
klippmassorna tillåta. Dessa spärra alltjämt vår väg. På detta sätt
vandrade vi ungefär en half mil, innan vi fingo tag i en
gångstig, som ledde åter till Gautsträsk.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
