Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
både höjd och groflek. Den skarpt kägelformiga stammen, de
korta breda barren, sittande i kransar med långa mellanrum,
(f. lapponica) gaf den ett egendomligt utseende. Granen var
däremot spinkig och utmärkt af korta ofta felande grenar. De
öfverallt kullfallna och multnade stammarna visade tydligt, att
nybyggarens yxa ej ännu nått dessa svårtillgängliga trakter.
Vädret hade hittills varit vackert; men mot morgonen, sedan
vi kommit ned på mera lågländta ställen, började dimmor
hastigt draga sig samman, och snart regnade det. Vid 5-tiden
anlände vi till älfven Tabmokkjokk, där meningen hade varit att
rasta till aftonen. Detta kunde dock nu på grund af regnet
ej komma i fråga, utan beslöts, att vi skulle gå vidare efter
en kortare rast. Regnet hade visserligen i det närmaste
af-stannat, men luften så väl som marken var rå och fuktig;
termometern visade endast —)— 10 0 C. Medan kaffe kokades,
pröf-vade vi vår fisklycka i älfven. Man behöfde här ej vänta på
napp; var endast någon fisk i närheten, så nog nappade den,
vanligen blixtsnabbt. Forellen är förvånansvärdt glupsk, och
som agn var bäst att använda de nyss uppmetade kamraternas
utskurna ögon. Samma forell kunde följa med kroken högt
öfver vattnet, sprattla sig af och ett ögonblick senare hoppa
högt öfver vattnet för att ånyo få fast i agnet. Detta
upprepades i regel, tills forellen blef fast för alltid. Vi försummade
ej att fylla våra kokkärl med den präktiga fisken, då vi
lämnade stället. Gångstigen gick nu uppför, och den intensiva
dimman måste så småningom vika. Vi ämnade nu taga
långrast, så snart vi påträffade vatten, något som dock lät vänta
på sig. Sedan vi kommit upp på sluttningen af fjället
Palkes-åive, började mygg och flugor blifva svåra. Våra präktiga
myggflor, en ovärderlig sak i dessa trakter, skyddade nämligen
ej för de små flugor, som här uppe äro välbekanta under
namnet »gnott». Deras litenhet tillät dem med lätthet krypa genom
maskorna på floret, och de hunno knappast sätta sig, förrän
deras stickapparater voro i rastlös verksamhet. Värmen och
fuktigheten efter regnet hade denna morgon framlockat såväl
dessa som myggen i ovanlig mängd, och det blef snart
odrägligt att fortsätta. I hast upptändes tvänne eldar, som, matade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
