Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
myrarna utgjordes hufvudsakligen af dvärgbjörk, viden och
hjortron förutom flera ängsullarter (Eriophorum) med sina vackra
hvita eller rödgula, för vinden svajande, ulliga fröhufvuden. Sedan
vi vid midnatt lämnat banan, kommo vi in på en smal gångstig,
ledande öfver en vidsträckt myr. De värsta sumphålorna voro
visserligen spångade, men på ett primitivt sätt — man kunde
trott dem afsedda för lindansare —, tvingande till upprepade
mer eller mindre ledsamma »afstickare». Det var därför med
odelad glädje, som vi vid 1-tiden på morgonen anlände till
Ladnivare nybygge. Vi blefvo här på det mest vänliga sätt
mottagna af nybyggaren och hans hustru, och det ena af husets
tvänne rum — tapetseradt med »Dagens Nyheter» för 1889 — <,
ställdes till vårt förfogande. Själfva hade vi genom oljerockar
varit ganska skyddade för regnet, men de stackars bärarna voro
alldeles genomvåta. Efter att hafva blifvit rikligt förplägade
med kaffe, bröd och smör voro vi ej sena att använda den
provisoriska bädden.
Ännu sent på morgonen regnade det, men klarnade längre
fram på dagen, så att vi kunde torka våra saker, som tack vare
den omsorgsfulla inläggningen i oljeduk voro i det närmaste
oskadade. Endast ränslarna (Turistföreningens modell) hade
vätan trots impregneringen slagit igenom.
Ladnivare nybygge ligger liksom utslungadt i ödemarken,
och närmaste grannar måste sökas i Gellivare. På odling är
ej att tänka; husdjur och fiske få lämna allt det till
uppehället behöfliga, och anspråken på lifvet få nog ej vara stora.
Först mot aftonen togo vi farväl af det vänliga folket.
Gångstigen gick nu i början genom högländta, af barrskog
bevuxna trakter, och vi kunde färdas ganska raskt. Framemot
midnatt kommo vi till Lina älf, som måste öfvergås. Man
hade för spångarna valt ett ställe, där älfven omslöt en ö. Till
denna kommo vi lätt, men stockarna öfver andra älfarmen voro
lösryckta, ehuru lyckligtvis uppkastade just på ön. Det kostade
dock icke ringa möda, att få en af stockarna öfver de
hvirf-lande forsarne, för att sedan på denna balansera sig öfver. Den
nu i början oländiga vägen blef, sedan vi kommit upp i
barr-skogsregionen, snart bättre. Tallen uppnådde här en betydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
