- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
216

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21G

hade nu hunnit fram och drogs med förenade krafter med
tillhjälp af underlagda stakar på land förbi fallet. Komna ännu
något uppför älfven, slogo vi läger på en kulle invid stranden.
Klockan var då 2 på morgonen. Trötta efter dagens mer än
vanliga ansträngningar, lade vi oss strax ned, obekymrade om
de skaror af mygg, som småningom lotsade sig in i tältet. På
lämpligt sätt ombonade, som vi voro, — säkert mest derför -—•
bröt deras entoniga sång denna natt ganska behagligt af mot
den omgifvande ödsliga tystnaden. Sömnen blef dock ej
långvarig; natten var därtill allt för kall. Den uppåt morgonen
framträdande solen öfvergöt snart nejden med sina värmande,
glittrande strålar, väckande hela naturen till förnyadt lif.

Då vi vid 11-tiden bröto upp, måste vi fortfarande gående
följa stranden. Utledsna på denna sedan föregående dag
föredrogo vi dock snart att bestiga en öfver trädgränsen nående
ås, hvilken kunde följas till den bestämda mötesplatsen ofvan
forsarna. Dit anlände äfven snart roddarna, och efter en
kortare rast intogo vi åter våra platser i båten. Älfven vidgade
sig nu betydligt, bildande flera efter hvarandra följande sjöar.
Fjällen blefvo högre och högre; vi nalkades hastigt de
snö-och glaciärbetäckta högfjäll, som varit synliga, ehuru mer eller
mindre tydligt, ända från Gellivare. Luften blef allt svalare
i följd af de från fjällen nedpressade kalla vindarna, och det
märktes tydligt, att man kommit in i en annan region. Fram mot
midnatt gledo vi in i den första af Kaitomsjöame, Vuolle
Kaitomjaure, hvilken omärkligt öfvergår i älfven. Yi voro
vid målet för färden; nu gällde det att finna lappar. Detta
kunde möjligen blifva ganska svårt. De fåtaliga fiskarlapparna
här uppe hafva icke fullkomligt kunnat öfvergifva sitt forna
nomadlif, utan hafva här och där vid stränderna uppfört kåtor,
mellan hvilka de oupphörligt flytta. Säkert influerar äfven den
efter årstiderna olika tillgången på fisk på dessa flyttningar.
Vid själfva älfvens utlopp blefvo snart flera stora kåtor
synliga. Dessa voro roddarna bekanta såsom varande lapparnas
vinterbostäder, men föga troligt var att nu finna dem bebodda.
Detta besannades äfven, sedan vi landat. Intet lefvande stod
att anträffa. Kåtorna voro rymliga och solida samt som vanligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free