- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
222

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

hafvet och har en utsträckning af omkring 3 mil, dock
ingenstädes någon större bredd. Den omgifves helt och hållet af
högfjäll; dess öfre del ligger inkilad mellan de snöhöljda brant
ned i vattnet stupande öfver 1 500 meter höga fjällen
Livam-tjåkko och Leipipirtjåkko. Hela naturen blef nu en annan.
Låglandsbildningar hade fullständigt försvunnit; endast ett smalt
bälte med björk och viden närmast stränderna, hastigt gifvande
vika för karga, stela fjällmassor. Ofantliga snömassor
framträdde öfverallt, på många ställen öfvergående i mindre glaciärer,
praktfullt skimrande i blått. Andtligen voro vi framme efter
att hafva användt två dagar på en mils väg. Gubben hade
under hela sista rodden stört oss med en aldrig sinande
rot-välska och blef retad, om vi ej låtsade oss andäktigt höra på.
Talet om, att denne man någonsin kunnat svenska, måste varit
endast en saga. Vi hörde honom aldrig säga ett svenskt ord.

Paltaluoktes fiskarkåta beboddes för tillfället af en
ut-gammal gumma, hvars enda sällskap var ett 20-tal getter, mest
bockar, hvilka efter behag huserade om. Sedan vi i det
uppspända tältet stufvat in våra saker, togo vi plats i kåtan, som
tyvärr var ganska trång. Vår första omsorg var att blifva af
med den obehaglige gubben, som redan var i färd med sitt
kaffe. Det gälde nu betalningen. Gubben tog en sticka och
inskar med stor färdighet 22 skåror, liktydiga med lika många
kronor. Af dessa skulle förmodligen sonen hafva de två. Vi
nekade bestämdt gå in på denna oförskämda begäran och
lämnade efter en stund 10 kronor, en summa som väl räckte till.
Hela hans besvär hade inskränkt sig till att ro oss en mil,
och sättet, på hvilket han utfört detta, är redan omtaladt.
Nu blef det lif i gubben. Medelst ett öronpinando ordflöde,
uppblandadt med svordomar och hotelser, sökte han skrämma
oss, något som han dock bort märka misslyckades. Föröfrigt
förstodo vi ej många ord och låtsade oss slutligen sofva, hvilket
dock ej hindrade, att han först efter två timmars oafbrutet
demonstrerande behagade sluta och tänka på hemfärd. Efter att
för minst tionde gången hafva lofvat att snart komma tillbaka
och med våld utkräfva rätt samt ännu en gång lånat en tänd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free